Är just hemkommen efter uppdrag som field guide i det vilda Serengeti, nationalparken i Tanzania.

Jag var även tour leader, den svenska gruppen var underbar, mycket intresserade av djur och natur.

Äventyret började i gryningen.

Innan den skoningslösa solens framfart.

Flodhästarna, vilka saknar svettkörtlar, flyttade sig från sina nattläger till gyttjepoolernas svalka.

En morgontrött schakal tittade på, en bit bort hade lejonungarna redan börjat busa med varandra.

WALTER REPO är field guide och tour leader i Serengeti, Tanzania.

I Serengeti, Ngorongoro och Tarangire – världens i särklass bästa safari – noterade vi naturligtvis the big five och mängder av gnuer, vårtsvin, fåglar, gaseller.

Giraffer rör sig i hjordar om max cirka 25 djur och vi mötte en hjord med hela 22 djur, en makalös parad.

FOTO: WALTER REPO

Trots torrperioden fanns det gott om djur i Ngorongorokratern och så gott som alla zebror var gravida; när regnet kommer och nytt frodigt gräs tittar fram föder zebrorna, allt för att barnen skall få de bästa av förutsättningar i denna hårt prövande miljö.

Min personliga höjdpunkt djurmässigt blev den hotade servalen. En stor katt som man i USA har korsat med tamkatt och på så vis fått kattrasen savannah. Helt oväntat dök den upp framför jeepen och jag blev överlycklig.

Ändå är det alltid lejonen som får kameran och hjärtat att arbeta lite extra. Det blev riktig närkontakt, två honor – med ungar – promenerade inte ens en meter från mig.

Ett annat fint minne var en spännande jaktscen – två geparder, världens snabbaste däggdjur, som smög sig på en gasellhjord i en omringande manöver. Geparden är starkt hotad, svårt drabbad av inavel. I Serengeti dör 90 procent av ungarna innan de har blivit tre månader, inaveln har försämrat deras motståndskraft mot sjukdomar.

Hade gärna funnit något i ormväg, istället blev det en sävlig nilvaran – för er reptilfrälsta som undrar…

Boendet var som alltid med Arvidson & Arvidson av högsta klass, i synnerhet på unika Tarangire Safari Lodge, där vi huserade i moderna tält mitt i det vilda, med lejon och elefanter i lägret. Det är något alldeles speciellt att somna till ljudet av nattligt aktiva lejon – det är på natten de jagar och samtidigt annonserar sin närvaro med mullrande, dova vrål.

Efter safarin flög vi propeller till fina kryddön Zanzibar – sol, bad och god mat. Grillad marlin med en skvätt lime, bara en sådan sak.

På hemresan och högt över Sahara tänkte jag på Rolf Blomberg.

Han gjorde en safari 1956, fyra år tidigare hade Serengeti blivit nationalpark men organiserade resor dit var ännu i sin linda, därför valde Rolf en tripp till Kenya.

Han berättade om det i Folket i Bild och jag har skrivit om det i boken Folkhemmets äventyrare, men passagen är värd att upprepas.

Rolfs osvikliga humor skymtar här och var i texten. Som när han berättar om anspänningen, hur bespetsad han var inför mötet med ”det mörkaste Afrika” då han satt på flygplanet:

”Det var en hemsk upplevelse. Jag hade tänkt mig mötet med Afrika så helt annorlunda. Jag har läst och hört skildringar av dem som gjort denna flygfärd över Afrika och som berättat om allt underbart de sett från luften – öknar och berg och savanner, sjöar och floder, elefant- och buffelhjordar… Och jag hade ingenting sett. Jag hade tillryggalagt hela sträckan Kairo-Nairobi – flugit över halva Afrika – sovande!”

Rolf fick dock det hela reparerat av naturupplevelserna på land – ”det verkliga mötet med Afrika, det jag drömt om”.

Nästa år gör Arvidson & Arvidson en ny safari till Tanzania, till den planerar vi även ett unikt möte med den stora djurmigrationen från norrsidan – en massiv naturupplevelse som är få förunnad att vara med om!

Givetvis ingår fantastiska Serengeti, Ngorongoro och Tarangire samt fri tid på Zanzibar.

Så passa på att boka er redan nu för en oförglömlig upplevelse!

För mer information och program: kontakta Katarina Arvidson: katarina.arvidson@telia.com

WALTER REPO I SAREK – EUROPAS SISTA VILDMARK

Natten till i dag kom jag hem från Sarek.

En miniexpedition i sena september, med vissa höjdpunkter vad gäller umbäranden, inför ett kommande reportage.

Äventyret innefattade propellerplan, helikopter, och finska gummistövlar.

I en välbyggd eka for jag ut på sjön Saggatjaure från dess västra sida vid Kvikkjokk – äventyrets meditativa del.

Dagen innan gick vandringen till det snöpudrade Pårtemassivet. Nya vandringsetapper tidigt följande dag.

Sarek runt höstdagjämningen, då måste man vara beredd på hastiga väderomslag.

Naturen var vykortsbedårande i sin fulla färgprakt, men inåt Sarek åkte kvicksilvret upp och ner.

Hann även med Aktse och Rapadalen, som jag kommer att skriva mer om längre fram.

På Kvikkjokks fjällstation pustade jag ut i den vackra byggnaden från 1928.

Gissa om det var skönt med en varm, lång dusch efter strapatsen.

Följt av nyfångad röding från Padjelanta samt älgfärsbiffar med rödvinssås, kryddat med vyn över Kamajokks forsande vatten och lingonfyllda sluttningar.

En annan verklig höjdpunkt var naturguidningen av Björn Sarstad, som i sin båt visade mig Kvikkjokks bedårande deltaland.

Ett måste om man är i trakten och vill uppleva något unikt.

Björn kan sin sak efter snart tre decennier i gebitet, hans passion för naturen är tydlig. På sedimentstränder som färgats röda av granater fann vi otaliga djurspår och i strandväxtligheten märktes legor där tunga älgar hade vilat i ro.

Men vilken dag som helst nu anländer snön.

http://www.kvikkjokkfjallstation.se/

http://www.battrafikikvikkjokk.se/

http://www.fiskflyg.se/

I går hälsade jag på hos en människa som vi har mycket att lära oss av.

FOTO: WALTER REPO

Sedan 1962 har den världsberömde äventyraren Sven Yrvind byggt minimala båtar och med dem tagit sig runt världshaven.

Han är den förste – i den hittills minsta båten – som har rundat Kap Horn, från öster till väster mitt i smällkalla vintern.

Sven visade mig ett fotografi där han och Göran Kropp ligger packade som sillar i något som liknar en plastbunke. Tydligen hade de planerat en seglats ihop, men Renata Chlumska satte ner foten.

Mötet med Sven blev en lektion i levnadskonst.

I timmar talade vi om vikten av att distansera sig från konsumtionssamhället, om all överstimulering som människor utsätter sig för – matning med TV är en metod – samt om all stimulering som naturen ger gratis.

Och det viktigaste, mest fundamentala – det nödvändiga i att gå sin egen väg, stå med rak rygg och våga skilja sig från mängden.

Rolf Blomberg hade älskat Sven Yrvind.

Som ni vet går det mesta i livet i cirklar.

Rolf lärde nämligen känna Svens far, då på last- och passagerarfartyget Ningpo och när Rolf var på väg till Java med Kajsa.

Historien om svenskarna på Ningpo är känd och tragisk. Flera av besättningsmännen avled under japansk internering. En av dem som dog var Sven Yrvind pappa. Även Svens morfar hörde till besättningen, men överlevde.

FOTO: WALTER REPO

Svens senaste båt in progress, Yrvind Ten, liknar ett nötskal och är tio fot, drygt tre meter, lång. Med den skall han segla jorden runt utan avbrott.

Folk, inte minst byråkratiska myndigheter, skakar på huvudet, men för mig är Svens kraft, i synnerhet den mentala, en sann inspiration.

Likt Einstein har Sven alltid samma kläder. Han köpte 20 par byxor på ett överskottslager och räknar med att brallorna skall räcka livet ut. Det gäller att välja vad man skall lägga energi på här i livet – mode, trender eller annat som är viktigare.

Vad gäller kläder tycker jag att Sven har gått till överdrift, men tanken är intressant. För hur mycket av vår värdefulla tid försvinner inte genom att vi ägnar oss åt meningslösheter.

På dörren till sin verkstad i Västervik har Sven fäst ett motto: ”Trägen vinner”.

Jag gillar det.

FOTO: WALTER REPO

Sven Yrvind är 73 år, när Dagens Industri nyligen frågade hur länge han tänker hålla på löd svaret:

– I alla fall 50 år till.

Min bok Folkhemmets äventyrare – en biografi om forskningsluffaren Rolf Blomberg kommer att följa med Sven på hans kommande långseglats. Alldeles ensam på Sargassohavet skall han läsa om en frände.

Själv är Sven aktuell med boken Den unge, den gamle och havet.

Den köper ni här:

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9113038060

Missa inte heller hans bok Med Bris mot Kap Horn – fantastisk läsning som ni hittar här:

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9113037056

WALTER REPO OCH SVEN YRVIND OMBORD YRVIND.COM, BÅTEN SOM SEGLADES ÖVER ATLANTEN, FRÅN MADEIRA TILL MARTINIQUE 2011.

Missa inte nya numret – 8-2012 – av magasinet BBC Historia i fokus, där jag över sex sidor berättar om en blygsam del av researchen bakom min bok Folkhemmets äventyrare – en biografi om forskningsluffaren Rolf Blomberg.

Reportaget är koncentrerat kring min första Llanganati-expedition, på conquistadorerna och jakten på det försvunna inkaguldet.

Chefredaktör Ahlqvist skriver i sin ledare:

”Det här numret innehåller flera artiklar om conquistadorerna och den omstörtande krocken mellan två
fundamentalt annorlunda kulturer.

En av de mer spännande texterna handlar om Rolf Blomberg, en svensk
upptäckare och författare som var berömd och känd över snart sagt hela världen under främst 1950- och
60-talen. Han bestämde sig för att hitta en försvunnen inkaskatt, men lyckades trots hårt arbete aldrig hitta den.

Författaren Walter Repo har följt i Blombergs spår och kopplar i sin artikel samman conquistadorernas resa med
Blombergs och sin egen. Spännande läsning med unika bilder!”

Tog en sjötaxi ut till saltpiskade Käringö i Bohuslän, blev ett par dagars research till ett kommande reportage om ostron.

Samt funderingar rörande ett nytt bokprojekt.

FOTO: WALTER REPO PÅ JAKT EFTER VÄRLDENS BÄSTA OSTRON

Lånade en vitmålad fiskarstuga med härligt knirrande brädgolv och utsikt mot Måseskärs fyr samt Skagens fyr vid horisonten.

När mörkret sänkte sig över ön blev det tid att fundera över en bit mat.

Krögaren Lars Olsson och hans Peterson’s krog är nu inne på sin tjugonde säsong. Köksmästare Sebastian Solli med sitt team levererar ostron, klockrent presenterad kalixlöjrom, pocherad hälleflundra med ett berg av riven pepparrot, en åttagradig Pouilly Fumé – ett rimligt recept för en afton i arkipelagen.

http://www.petersonskrog.se/Petersons.html

Kent Berndtsson med dotter Camilla Hofsten håller ön extra levande genom att ha stängt under sommaren och istället dra på för fullt under höst, vinter och vår.

Här står just ostron i centrum och då talar jag om Ostrea edulis, det ursprungliga europeiska ostronet.

Ett besök på Käringö är inte fulländat utan Kent och Camilla:

http://www.karingo.com/

http://www.karingo.com/boka.html

Efter ett svalkande morgondopp från Karingos brygga hade jag det mesta klart för mig.

Tror att endast runt 25 exemplar av min reportagesamling I brottets spår återstår i lagret, så passa på och köp nu:

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9173893056

Sedan blir det mer av äventyr och med koppling till både Rolf Blomberg och Moa Martinson.

Igår tog jag en sväng förbi Akademiska bokhandeln i Helsingfors – Akateeminen kirjakauppa – och fann Folkhemmets äventyrare – en biografi om forskningsluffaren Rolf Blomberg på fin plats vid Café Aalto på butikens andra våning.

Kaféets inredning av Alvar Aaalto är underbar, dessutom högaktuell nu när Helsingfors är designhuvudstad 2012.

Bokhandeln under Stockmanns tak måste vara Skandinaviens bästa.

https://akateeminen.com/webapp/wcs/stores/servlet/SearchDisplay?storeId=10201&catalogId=10051&langId=-12&pageSize=12&searchType=1002&beginIndex=0&searchSource=Q&sType=SimpleSearch&resultCatEntryType=2&showResultsPage=true&pageView=image&searchTermScope=4&searchTerm=walter+repo

http://cafeaalto.fi/

Och här finner ni historien bakom Café Aalto och dess design:

http://cafeaalto.fi/se/info/historia/

Sommarens oas: David Sundin har skapat en svensk upplaga av longform.org och här finner ni en mängd pärlor som förgyller och fördjupar.

Länkar på sidan leder även till några av mina reportage, men i min reportagesamling I brottets spår finner ni dem i utökad version.

Här är sidans länk till mitt reportage om KB-mannen – sanningen bakom bokstölderna på Kungliga biblioteket:

http://langlasning.se/post/26067438563/sanningen-om-kb-mannen

Och här kan ni köpa I brottets spår för mer spännande långläsning mellan silluncher och gäddfiske:

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9173893056

Denna natt söker sig myggen in i min skrivkammare, jag tänker på hur Rolf Blomberg och de övriga i filmexpeditionen hade det bland malariamoskiterna i övre Amazonas.

Mycket om inspelningen av filmen Anaconda kan ni läsa om i min bok Folkhemmets äventyrare – en biografi om forskningsluffaren Rolf Blomberg, men följande har aldrig tidigare berättats:

Året är 1953, andra försöket att få ihop filmen Anaconda.

Nu är ljudteknikern Olle Bohlin med teamet ute på floden. Han, som själv kommer att spela en huvudroll i filmen, tycker att han har magrat av färdkosten, bestående mest av fisk, ris och manioca. Men han trivs och skriver flitigt i sin dagbok, även om stämningen emellanåt blir lite spänd – i den hetfuktiga djungeln framkallas expeditionens personligheter.

Den 17 december:

”Upp i träsket igen för komplettering av sökbilder, några sanningens ord till Anderberg, som tappar behärskningen ibland. Han har väl för stor nervpress på sig efter den misslyckade resan förra året.

Det är en bra grabb som vet vad han gör, det är inte heller så lätt att instruera gossarna på bristfällig spanska och samtidigt diskutera med Rolf, som tyvärr inte har minsta begrepp om filmarbete. Kurt och Torgny kompletterar varann utmärkt, jag håller mig till den tekniska delen och lägger mig aldrig i dispyterna, det är lugnast så.”

Teamet färdas i en tolv meter lång och felpackad kanot, med en mindre kanot i släp. Framåt på ett tjugo meter brett träsk med 180-gradiga kurvor.

Den 23 december:

”Jag vaknade i gryningen först av alla för en gångs skull så vi kom iväg redan vi sjutiden. Kurt och Torgny fick sitta och parera rullningarna så att kanoten inte tog in vatten. Kom fram till ett nybygge vid inloppet till La Apaya efter elva timmars körning i brännande sol, där vi stannade över natten.

Rolf avlöste mig och körde de två sista timmarna, men det höll på att gå galet när han skulle lägga till. Han visste inte var stoppknappen satt så vi åkte med god fart upp på land och höll på att välta. Jag tog över och var tvungen att styra ut och göra om tilläggningen, turen var att motorn inte hade stannat utan jag kom fri från bråten på strandkanten, annars hade det kunnat gå riktigt illa.

Man förstår att med de dåliga tekniska kunskaper som de här gossarna har så måste de haft ett helvete under förra resan, dessutom måste de verkligen haft turen med sig.”

Tomgång med igenoljade stift, upptippning för sjunkna träd.

Vid tvåtiden på julafton nådde expeditionen en perfekt lägerplats och Olle Bohlin dagboksantecknar ett härligt julfirande mitt i djungeln, givetvis är den lilla apan Laban med, som vi alla känner från filmen Anaconda:

”Kurt och Torgny satte igång med bakning av julkakor medan vi satte upp carporna och färdigställde lägret. En av våra fem whiskyflaskor slogs upp och julfirandet började, Laban fick en klubba i julklapp, hans favoritgodis.

Ett julprogram spelades in för radion i Sverige och grabbarna tänkte på sina familjer därhemma, blev lite sentimentala. Fantastiskt vacker kväll med fullmåne över det avbrända träsklandskapet, vindstilla, men ändå myggfritt, plask från djuren och fiskarna samt en otrolig konsert av syrsor och insekter.”

Nyårsafton följde:

”Bad och rengöring av både två- och fyrbenta, klockan sex togs fyra whisky och till ackompanjemang av Linos gitarrspel önskade vi varandra ett gott nytt år, i Sverige är det midnatt. God middag som Torgny och Kurt inte kunde njuta av, de hade fått en lindrig släng av dysenteri, är griniga som ett par gamla käringar och äter bara av våra bästa konserver. En otroligt vacker natt, fullmåne och sanden vit som snö, lagom varmt, ljudet från cikador och nattdjur är öronbedövande, en svag vind håller myggen borta.

Torgny och Kurt gick och lade sig tidigt, Rolf och jag satt och pratade om allt möjligt. Vi njuter båda av det här livet, utan andra bekymmer som den så kallade civilisationen ställer till med.”

Emellanåt är det riktigt upplivande att läsa dagstidningar. Stor herpetologisk dramatik i dag i Jönköping. Polispatruller rycker ut, gatparti avspärras. En orm, en ORM! Vilken ormchock. Jag trodde att det handlade om en anakonda, men…

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15088102.ab

Makalöst, för nu har jag även fått tag på ett exemplar av filmen som Rolf Blomberg förfärdigade hos jibaroindianerna under Ecuador-expeditionen, som måste ha skett 1936 och inte 1937.

Jag talar om Rolfs andra film och titeln är I kanot till huvudjägarnas land – Rolf är speaker och musiken står Eric Bengtson för, som hade gjort musik till en rad filmer, bland andra Anderssonskans Kalle med Thor Modéen och Hjördis Petterson.

Filmen som jag har funnit är original från 1936, 16 millimeter och ett otroligt loppisfynd från Eskilstuna.

Året innan, 1935, antogs en standard för optiskt ljud vad gäller 16 mm och formatet blev då standard för undervisningsfilmer, troligen kommer denna film från någon skola.

Att finna Rolf Blomberg-filmer i original från tiden torde vara snudd på omöjligt och jag kan inte tänka mig att det finns många exemplar av denna bevarade.

Expeditionen resulterade även i Rolfs andra bok, Högkvarter hos huvudjägare, och utgavs på Gebers 1938. Upplagan från 1951 har ett särdeles vackert omslag, som ni ser.

I Folkhemmets äventyrare – en biografi om forskningsluffaren Rolf Blomberg skriver jag om expeditionsmedlemmarna Rolf och den danske boxaren Henry Nielsen.

Inför mötet med jibaroindianerna tillverkades en kanot, vilket skildras både i Rolfs bok och i hans film. Sedan bar det ut på farliga farvatten.