Denna natt söker sig myggen in i min skrivkammare, jag tänker på hur Rolf Blomberg och de övriga i filmexpeditionen hade det bland malariamoskiterna i övre Amazonas.
Mycket om inspelningen av filmen Anaconda kan ni läsa om i min bok Folkhemmets äventyrare – en biografi om forskningsluffaren Rolf Blomberg, men följande har aldrig tidigare berättats:
Året är 1953, andra försöket att få ihop filmen Anaconda.
Nu är ljudteknikern Olle Bohlin med teamet ute på floden. Han, som själv kommer att spela en huvudroll i filmen, tycker att han har magrat av färdkosten, bestående mest av fisk, ris och manioca. Men han trivs och skriver flitigt i sin dagbok, även om stämningen emellanåt blir lite spänd – i den hetfuktiga djungeln framkallas expeditionens personligheter.
Den 17 december:
”Upp i träsket igen för komplettering av sökbilder, några sanningens ord till Anderberg, som tappar behärskningen ibland. Han har väl för stor nervpress på sig efter den misslyckade resan förra året.
Det är en bra grabb som vet vad han gör, det är inte heller så lätt att instruera gossarna på bristfällig spanska och samtidigt diskutera med Rolf, som tyvärr inte har minsta begrepp om filmarbete. Kurt och Torgny kompletterar varann utmärkt, jag håller mig till den tekniska delen och lägger mig aldrig i dispyterna, det är lugnast så.”
Teamet färdas i en tolv meter lång och felpackad kanot, med en mindre kanot i släp. Framåt på ett tjugo meter brett träsk med 180-gradiga kurvor.
Den 23 december:
”Jag vaknade i gryningen först av alla för en gångs skull så vi kom iväg redan vi sjutiden. Kurt och Torgny fick sitta och parera rullningarna så att kanoten inte tog in vatten. Kom fram till ett nybygge vid inloppet till La Apaya efter elva timmars körning i brännande sol, där vi stannade över natten.
Rolf avlöste mig och körde de två sista timmarna, men det höll på att gå galet när han skulle lägga till. Han visste inte var stoppknappen satt så vi åkte med god fart upp på land och höll på att välta. Jag tog över och var tvungen att styra ut och göra om tilläggningen, turen var att motorn inte hade stannat utan jag kom fri från bråten på strandkanten, annars hade det kunnat gå riktigt illa.
Man förstår att med de dåliga tekniska kunskaper som de här gossarna har så måste de haft ett helvete under förra resan, dessutom måste de verkligen haft turen med sig.”
Tomgång med igenoljade stift, upptippning för sjunkna träd.
Vid tvåtiden på julafton nådde expeditionen en perfekt lägerplats och Olle Bohlin dagboksantecknar ett härligt julfirande mitt i djungeln, givetvis är den lilla apan Laban med, som vi alla känner från filmen Anaconda:
”Kurt och Torgny satte igång med bakning av julkakor medan vi satte upp carporna och färdigställde lägret. En av våra fem whiskyflaskor slogs upp och julfirandet började, Laban fick en klubba i julklapp, hans favoritgodis.
Ett julprogram spelades in för radion i Sverige och grabbarna tänkte på sina familjer därhemma, blev lite sentimentala. Fantastiskt vacker kväll med fullmåne över det avbrända träsklandskapet, vindstilla, men ändå myggfritt, plask från djuren och fiskarna samt en otrolig konsert av syrsor och insekter.”
Nyårsafton följde:
”Bad och rengöring av både två- och fyrbenta, klockan sex togs fyra whisky och till ackompanjemang av Linos gitarrspel önskade vi varandra ett gott nytt år, i Sverige är det midnatt. God middag som Torgny och Kurt inte kunde njuta av, de hade fått en lindrig släng av dysenteri, är griniga som ett par gamla käringar och äter bara av våra bästa konserver. En otroligt vacker natt, fullmåne och sanden vit som snö, lagom varmt, ljudet från cikador och nattdjur är öronbedövande, en svag vind håller myggen borta.
Torgny och Kurt gick och lade sig tidigt, Rolf och jag satt och pratade om allt möjligt. Vi njuter båda av det här livet, utan andra bekymmer som den så kallade civilisationen ställer till med.”