|
Folkhemmets äventyrare – bloggen |
Ladda läsplattan – nu har Folkhemmets äventyrare – en biografi om forskningsluffaren Rolf Blomberg även släppts som e-bok!
Den elektroniska boken hittar ni här:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9173898473
Och den hederliga inbundna boken finns givetvis fortfarande – fraktfritt:
”Vattenfallet, ett skimrande draperi framför gruvöppningen och dropparna smattrar mot min jacka när vi vadar in i 1700-talet.”
Från inkaskatt till Ädelfors.
I senaste numret av magasinet Äventyr letar Walter Repo efter guld i en bortglömd småländsk gruva och sänker vaskpannan i Emån.
Sju helsidor med briljant foto av Svante Örnberg – ute nu!.
Varmt tack till familjen Guldström och är ni själva sugna på att pröva lyckan i natursköna Ädelfors klickar ni in er här:
Resultatet av mina efterforskningar gör gällande att Stellan Mörner inte längre är med oss.
Rolf Blomberg var med honom på hans första expedition in i Llanganati.
Stellan Mörner bedrev skattjakt med Rolf Blomberg i det vilda, kartlösa Llanganati, Ecuador.
Jag har det mesta som har skrivits om Llanganati och planerar en ny expedition dit om något år. Under arbetet med min bok Folkhemmets äventyrare – en biografi om forskningsluffaren Rolf Blomberg har det varit en fröjd att läsa Rolfs dagböcker i ämnet och minst lika roliga är Stellan Mörners dagboksanteckningar.
Ett exklusivt utdrag, efter att Mörner har dragit sin revolver och skjutit en tapir i bergsmassivet:
”Trots att vi bara kommit några dagars färd den dagen, slog vi läger, flådde och styckade tapiren, stekte och rökte och åt. Andrade och jag delade på hjärtat. Aldrig har jag ätit bättre. Stekt tapirhjärta inne i Llanganatis vildmarker.
Efter maten kaffe och puro.
En glänta i djungeln med ett provisoriskt kök. Alla parasitväxter på träden, blommor gula och röda. Växter med blad som elefantöron. Enstaka papegojor. Mygg och flugor kan man hålla på avstånd med djungelolja. Solen, som kastar sina sista strålar mot lägerelden, där peonerna äter tapirkött så flottet rinner ur mungiporna.
Andrade ligger mätt och belåten och kanske lite småfull och röker en cigarillo.
En av peonerna har klättrat upp i ett träd för att hänga upp huden av tapiren. Jag skall försöka få med den hem. Livet är skönt.”
Nu undrar jag bara: var befinner sig Stellan Mörner i dag?
Jag skulle väldigt gärna vilja komma i kontakt med honom, så om någon kan tipsa mig om hur jag kan nå honom är jag väldigt tacksam.
Lämna bara en kommentar på denna blogg, så kommer er text till min mejlbox och utan att det publiceras på bloggen.
Klart är att Mörner vistades på Las Palmas, Kanarieöarna och vad jag har hört lär han vara kvar där…
Jonas Cramby har formgivit Folkhemmets äventyrare – en biografi om forskningsluffaren Rolf Blomberg. Men Cramby är även en gudabenådad skribent och krönikör för Café.
2009 prisades han av Sveriges Tidskrifter som Årets krönikör.
Ni som nyligen köpte Café fick runt hälften av hans krönikeproduktion samlad i en snygg antologi: Män kan också amma.
Från marinader till manlighet. Om hur det är att bli pappa. Så mycket mer än munmosad banan och skönt befriat från ideologier.
I en videoserie på Youtube berättar några av Cafés medarbetare om arbetet och tanken bakom Nordens främsta reportagemagasin.
En av hjältarna är Cramby, som även tipsar om läsvärda reportagesamlingar.
New Journalism-klassikern, givetvis.
Chuck Klosterman, alltid vass om amerikansk samtidskultur.
Den oumbärliga Wild Stories med det bästa ur Men’s Journal – bland andra mina favoriter Mark Bowden och Sebastian Junger.
Därtill rekommenderar Jonas Cramby I BROTTETS SPÅR, min antologi med svenska kriminalreportage, merparten tidigare publicerade i Café:
http://www.youtube.com/watch?v=PIr58JXycgo&feature=related
En helgjuten samling kriminaljournalistik som fortfarande går att få tag på:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9173893056
Alldeles snart är ett nytt nummer av Café ute och det innehåller som vanligt flera timmars god läsning – av landets bästa skribenter och fotografer, bara för dig!
Prenumerera grymt förmånligt – 6 nummer för endast 149 kronor – ordinarie butikspris är 354 kronor – och få exklusiva premier till ett värde av 308 kronor – det måste vara årets deal:
Relevant, välskrivet och mitt i det svenska samhället – missa inte Walter Repos hyllade reportagesamling I BROTTETS SPÅR!
Guantanamosvensken, KB-mannen, Skolbombaren, Ericssonspionen, Hivmannen, Mr No Limit, Rånarpolisen, Adelsmannen.
Vad döljer sig egentligen bakom namnen?
Walter Repo söker efter svaret i 21 reportage om svenska brott.
Walter Repo utnämndes 2007 till Årets Frilansjournalist ”för hans utomordentliga artiklar präglade av kvalitet, bredd och mångfald”.
Hans texter har valts ut till journalistikantologin Goda Nyheter 2003, 2004 och 2005.
I BROTTETS SPÅR köper ni här:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9173893056
RÖSTER OM I BROTTETS SPÅR:
”Repo naglar hårdkokt fast en obehaglig sanning: brottslingar är inte annan ras, de är vanligt folk. Den insikten är hans kvalitet.”
Olle Lidbom, Expressen, GT och Kvällsposten
”I brottets spår innehåller många reportage med hög läsbarhetsfaktor./ Berättelsen om stölderna på Kungliga Biblioteket är fantastisk. Och den växelvisa skildringen av svensken som dog i World Trade Center och svensken som satt på Guantánamo är dramaturgiskt begåvad…/… ett tidsdokument.”
Andreas Ekström, Sydsvenskan
”Vissa ger sig aldrig. / ”Bortom rubrikerna fanns en story”./…typiskt för Repo är att han hela tiden vill något mer: det är bakgrunder, det är vittnesmål, det är nya bilder./…men också det som vi inte först såg: en replik här, en ny utsaga där. Nya mönster alltså./…en amerikansk berättartradition…/Kronologin bryts, röster kommer in, detaljerna planteras, det är hopp hit och dit och effektiva klipp…/Det finns något slags tårar i Repos berättande. Inte i språket. Nej, det är kallt och oerhört effektivt. Men i valet av scener, miljöer, röster, tonfall. /Det är som om Repo bestämmer sig hela tiden för att ta läsaren i nacken. Hit, hit, och så ett steg till, du hänger väl med? Lyssna nu, jag har något att berätta, du är inte säker på att du är intresserad, men jag ska nog fan se till att du vill veta mer!/…just den energin som gör att Repos reportage brukar hamna i antologier när goda reportage ska samlas./…den här sortens berättelser behövs allt mer. /…hans berättelser gör bilderna runt oss en aning tydligare, de bilder som handlar om vackra drömmar, om spirande visioner, men som lika gärna kan sluta i brott.”
Stig Hansén, Helsingborgs Dagblad
”Med sin nya bok vill Walter Repo sätta in brottsligheten i sammanhang och skildrar kriminalfall på ett mer djupgående sätt än vad som vanligtvis görs i daglig nyhetsrapportering. Författaren är kritisk mot den snabba journalistiken, han tycker att unga reportrar fostras i fejk och fiction. Walter Repo vill visa att både offer och gärningsmän är mänskliga.”
Krister Stenlund, Västerbottens Folkblad
”Det är reportage som går under ytan, som har tagit tid att researcha. Walter Repo väntar i flera fall i ett år eller mer för att få både offer och förövare att berätta sin historia. Bilden blir ofta både annorlunda och mer nyanserad än hur brottet beskrevs av nyhetsmedierna.”
Tobias Rydegren, Resumé BETYG: RRRR
”Det är upplyftande att läsa en sådan väldigt bra journalist. / Man kan läsa Camilla Läckbergs också, men om man skall förstå någonting om problematiken i samhället…/…då skall man läsa den här boken.”
Magnus Utvik, Gomorron Sverige
”Frilansjournalisten Walter Repos reportage…/…ger förutom åtskillig spänning även viktig kunskap om en del mekanismer bakom brotten.”
Ulf G. Eriksson, BTJ
PS- Kolla även in Dag Öhrlunds senaste:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9170029253
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9170366691
Samt Ferdinand von Schirach:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100125415
Och Anna-Maria Stawreberg:
Nästan en hel sida i Svenska Dagbladet, där jag en gång, på Marginalen, skrev grunkor och delade plats med Kar de Mumma och Viola.
Nåväl, dagens recension av Folkhemmets äventyrare.
Ordet ”meningsbyggnad” dyker upp. Igen. Ordet användes även i en tidigare recension av boken, då på Nerikes Allehanda och av en annan journalist.
Bara ett konstaterande.
Precis som jag genom att googla konstaterar att det svenska språket innehåller, möjligen, över 170 000 ord. Google är en populär grej och ett eget verb – att googla.
Walter Repo och Svante Örnberg, Paris – Stockholm – 1 546 kilometer fågelvägen, Crocodile-öl och en underbar svit för poeter.
Dramatikern och regissören Martin Theorin älskar äventyrare och Rolf Blomberg i synnerhet.
De två har dessutom mer gemensamt än vad man kan tro.
Som folkhemmets äventyrare förde Blomberg världen till Sverige, i decennier ägnade han sig åt folkbildning med föredrag landet runt och en ständig produktion av nya böcker och filmer.
Men allt han upplevde i sydamerikanska djungler och fjärran bergsmassiv överskuggades av ett annat äventyr: den svenska ekonomin och det blågula kultur- och människoklimatet.
Var gång han landade i Sverige och försökte slå sig ner här började kampen.
Pengarna från bokskrivande, filmande och fotograferande såg han sällan, trots att hans verk sålde i enorma upplagor.
Många, särskilt inom dåtidens kultursektor, var duktiga på att utnyttja hans namn och produktivitet. Pengarna gick till andras fickor.
Rolf menade att just ekonomin var det största äventyret. När skatteverket krävde kvitton av honom efter svåra djungelfärder svarade han med malaria pulserande i kroppen:
– Huvudjägare lämnar inga kvitton.
Rolf Blomberg fick varken stipendier eller statliga bidrag för sin verksamhet.
Han insåg att det var omöjligt att verka som kulturarbetare, ja, som människa, i Sverige och flyttade så småningom permanent till Ecuador.
Där fick han medalj från presidenten för sina kulturinsatser.
Vi har flinat åt Ulf Lundell när han har talat om att flytta sitt gepäck utomlands, men det ligger något i hans tankar. Fast det finns de som har det betydligt värre än Lundell, som ändå fortsätter, kanske i hopp om att det skall bli bättre.
I två decennier har Martin Theorin drivit sin Teater Pugilist i Göteborg och gått i närkamp för kulturell existens. Han slåss för en idé, har aldrig försökt att bli omtyckt för den egna prestationen, sina verk.
Att han inte har kollapsat i ringen är märkvärdigt.
Jag uppskattar energin hos Theorin, en energi som skulle kunna tas tillvara betydligt bättre. För länge sedan. Dessutom har han humor och vi behöver mer humor i detta vadmalstäckta land. Gör han bra teater då?
Vilken kultur som är bra och dålig, vilken kultur som är viktig för den så kallade mångfalden – all kultur eller bara viss kultur – är eviga frågor.
En sak är säker: alla som har nått ”etablering” och stora scener, de vars uttryck når en stor och verklig publik, har börjat någonstans.
Skall kulturen tillåtas utveckling och förädling måste planteringen skötas.
Teater Pugilist ger nu pjäsen Göteborgsandan – Två städer.
En produktion som har kostat 40 000 kronor, fördelat på sex personer.
Det är löjligt – kulturproduktion på nudlar och burkbönor.
Efter 20 års verksamhet repeteras Theorins pjäser fortfarande i hans kök.
Premiären hölls fredagen den 13 januari, med tanken att det knappast kan bli värre och som en sista utmaning. Får vi fler pjäser signerade Theorin i framtiden eller är detta slutet?
Blir intressant att se vad 20 års kamp resulterar i. Så här i sista minuten…
Martin Theorin kommer aldrig att få en medalj av en president.
Men när jag läser refuseringsbrev som han har fått genom åren anser jag att han i alla fall borde bemötas med lite mer respekt. Lite anständighet. Det är han värd.
Hans kamp och summering av två decennier blir nämligen i stort sett prejudicerande för många kulturarbetare. Är kampen lönande, ens i det långa loppet?
Något att fundera på även för alla de som numera anser att produktion och konsumtion av kultur skall vara gratis.
För mer info om ”Göteborgsandan – Två städer”, lyssna på StudioEtt i Sveriges Radio P1. Eller se på Nyhetsmorgon i TV4 från fredagen den 13 januari – finns en playversion på nätet. Därtill: klicka in er på www.pugilist.org
