Nu publicerar Aftonbladet en omfattande guide för resande till Ecuador och Galápagos.

Eminent text av Katarina Arvidson, bilder av mig Walter Repo.

Ja, det är jag som häckar bredvid jättesköldpaddan…

I denna guide finner ni det mesta av nyttigheter inför resan, allt från viktiga telefonnummer till tips på bra restauranger, okända pärlor och utflyktsmål.

Mycket detaljerat, ett måste på turen.

Självklart är Rolf Blomberg med. Han är trots allt den som förde Ecuador in i folkhemmet Sverige. Kuriosa är att Rolf även arbetade som reseledare för svenska turistgrupper i Ecuador och anrika Ansgar Resor i Göteborg var en av hans uppdragsgivare.

Varför fastnade Rolf för just Ecuador?

Jag förstår det nu.

På ett fåtal timmar är du uppe bland snöklädda berg eller i tropiskt ångande djungel. Lättillgängligheten är unik, äventyret väntar runt hörnet för både stora och små resenärer.

Sa jag att Ecuador dessutom är prisvärt, nämnde jag det välsmakande restauranglivet i Quito?

Guiden laddar ni smidigt hem via länken som jag bifogar här.

http://www.aftonbladet.se/plus/resguider/article8560742.ab

Annonsen är från 1964, införd i bildtidningen Se.

Enligt texten tycker Rolf om att ”för ett ögonblick lämna en vild anaconda för en mild Camel”. Jodå, en expedition utan tobak i packningen var en vit fläck på kartan.

Dottern Marcela Blomberg berättar för mig i Folkhemmets äventyrare:

– Rolf rökte mycket röd Marlboro ända tills han slutade runt 1972. Han var väldigt mån om att ha cigaretter med sig på expeditionerna. Men när han var i Machu Picchu i Peru med Torgny Anderberg kände han att lungorna inte orkade med. Han var väl 60 år då och när han kom tillbaka hade han slutat röka.

Marlboro eller Camel, måste jag ändra i boken?

I en dagsboksanteckning från expeditionen till Borneos inre 1938 gav Rolf följande lägereldsromantiska beskrivning:

”Gott om blodiglar, mycket besvärlig terräng. Redan vid tretiden var karlarna så tröttkörda att jag beslöt slå läger vid en liten bäck. Dajakerna gjorde snabbt en bra lägerplats. Verkligt komfortabel. Tak av palmblad, golv av trästänger och barkstycken. Awang har kokat ris och stekt konstiga fiskar över glöden. Härlig anrättning. Nu dricker jag te och röker en av mina sista Camel. Och trivs.”

Marlboro eller Camel, spelar ingen större roll.

Oavsett märke bröt tobaken ner Rolfs lungor, han kallade det för att vara slav under ”nikotindjävulen”.

Då han gav sig ut på expeditioner för att samla djur och etnografika till svenska museer var tobak – cigaretter och tobaksflätor – en av de viktigaste bytesvarorna.

Ett par Camel mot en orm, ett blåsrör för några Marlboro, så mycket mer för en fläta – Sveriges museer har tveklöst tobaken att tacka för en stor del av sina fina samlingar.

Enligt annonsen i Se är cigaretten som Rolf röker ”av fyllig aromrik tobak, men mild som ett leende”. Rolf förlorade aldrig sitt leende.

Leendet som den kortaste vägen mellan två människor, leendet som en möjlighet och en bro mellan främlingar. Det var viktigt för Rolf och jag har förstått att det var hans styrka, en av hans kvaliteter som människa. Att kunna le, även när livet inte alltid gör det.

Nya Smålands upptäckt är troligen Rolfs mest okända verk, tillika hans absolut märkligaste.

Baksidestexten om professor Lusidor Pupplund lyder:

”…vår internationellt kände upptäcktsresande, författare till ett stort antal vetenskapliga verk och reseskildringar och en banbrytare inom den entomologiska forskningen, behöver inte närmare presenteras. / ’Vår tid sista, store upptäcktsresande’ har någon sagt om honom.”

Ett 80-sidigt album, tryckt 1948 och utgivet av Gebers förlag något år senare.

Bland samlare av blombergiana är Nya Smålands upptäckt något av ett enigma, i princip omöjlig att finna. I skrivande stund återfinns, makalöst nog, ett exemplar på auktionssajten Tradera. Utropspris: 800 kronor, eller köp nu för 850.

En spottstyver; om jag inte ägde flera exemplar, varav ett privatinbundet, hade jag slagit till.

Rolf var synnerligen optimistisk inför utgivningen, Nya Småland-inkomsterna tänkte han använda till att låta bygga en båt för långseglats i Söderhavet.

Föräldrarna i Stocksund fick veta:

”Jag önskar en 45 fots ketch och har redan skrivit efter arbetsritningar från New York.”

Den 15 juni 1949 befann han sig i sin ”författarverkstad” på ön Subida Alta i Ecuador och skrev till pappa David Blomberg:

”Jag har inte hört Pappas synpunkter på Pupplund ännu, men själv tror jag inte det är förståndigt att vänta med utgivandet av Nya Småland tills Vildar publicerats.

Den här nya boken kanske kommer ut sent. Förresten finns det väl inte så naiva människor att de för ett ögonblick tror att Vildar är fantasier för att jag också är författare till Nya Småland. Om de är så naiva, så låt dem tro det!

Jag sände Nya Småland till Gebers i december 1945 och, ehuru den antogs, är den inte klar för utgivande förrän till hösten. Fyra år senare. Jag vill inte att någonting stoppar upp den vidare.”

I dag är ett enda exemplar av albumet värt mer än vad Rolf fick i fickan för allt arbete – förlagsförskott och inte helt lysande försäljningssiffror (albumet var nog lite för surrealistiskt för barn) raderade hans griller om en tvåmastad segelbåt.

Dessutom, när Nya Småland väl utgavs hade Rolf fullt upp med annat, som hysterin kring hans upptäckt av Nya världens största padda, Bufo blombergi.

Denna vetenskapliga sensation föräras ett kapitel i min kommande bok Folkhemmets äventyrare (Bokförlaget Atlas).

Längre fram i denna blogg kommer jag att åter behandla ämnet Lusidor Pupplund och albumets teckningar samt förklara vad fasen det hela går ut på.

Klart är att storyn speglar Rolfs ofta vridna, drastiska, lätt bisarra humor och hans surrealistiska dragning, vilket utmärker många av hans teckningar. Men, vem är Pupplund och varför är tonen som den är?

Fullsatta föredragssalar, köer till Folkets Park och Folkets Hus – Rolf Blomberg turnerade Sverige som en rockstjärna, fast med värdighet.
En tidning genomförde en läsarenkät: vem var populärast i Sverige?
Rolf kom tvåa på listan.
Solbränd i oklanderlig kostym och bländande vit skjorta trollband han publiken med exotiska stories från fjärran djungel och bergsmassiv. Alltid med humorn i behåll. Ty publiken skulle inte enbart bildas efter socialdemokraternas påbud, utan även roas.
Underhållningsvärdet ökade när Rolf visade insamlad etnografika.
En pilbåge, en indianhövdings fjäderskrud. Eller – ett krympt huvud, vilket inte var vardagsmat i det lunkande folkhemmet. De som var vana vid havregrynsgröt fick höra hur orm och varan smakade.
Rysning, förtjusning, stormande applåder.
Efteråt trängdes de framför honom, autografjägarna, de som ville vara nära sin idol.
Signerade Blomberg-böcker är särdeles svårfunna, autografer som Rolf gav i fält är sällan till salu. Nyligen hade jag tur och extra roligt är att en ormteckning ingår.
Att Rolf upptäckte Nya världens största padda, Bufo blombergi, känner en del av er till.
I min kommande bok Folkhemmets äventyrare – en biografi om forskningsluffaren Rolf Blomberg (Atlas) ägnar jag ett separat kapitel åt Rolfs jakt på jättepaddan.
I min research simmade jag över gränsfloden och in i Colombia, till det av FARC-gerillan kontrollerade område där Rolf fann sin padda, mer om detta i boken.
Verkligen okänt är att Rolf även upptäckte en rad andra nya arter av reptiler och groddjur, bland andra en boaorm: Boa annulata blombergi.
Kanske var det den Rolf hade i åtanke när han gjorde min teckning, då till en pojke som drömde om äventyret på samma vis som Rolf en gång drömde hemma i Stocksund.
Men vem kom etta i den där riksomfattande läsarundersökningen?
Ja, Rolf överträffades endast av Sveriges konung, så stor och folkkär var han.
Detta i en tid som inte är så förtvivlat länge sedan.

Det är faktiskt sant: 1936 var ett blogglöst år.
För Rolf var det ett avgörande år då han debuterade som författare med boken
Underliga människor och underliga djur. Välvilliga recensioner, Rolf var bara 24 år. Men boken blev startskottet för en fantastisk karriär.
Rolf skulle förstås aldrig ha begagnat ordet ”karriär”, han var antikarriärist ut i fingerspetsarna och kom att kalla sig ”forskningsluffare”.
Debutboken togs om hand av Folket i Bild, som 1953 tryckte den i ny upplaga – 55 000 exemplar. Pang, ut i folkhemmet.
Likadant året innan med Rolfs tredje bok, Tropisk urskog, som utgavs 1940. Folket i Bild, oavkortad ny upplaga om 43 000 exemplar. Pang, ut i bygderna.
Svenskarna omfamnade sin forskningsluffare.
Här ses båda FiB-omslagen.
Till Tropisk urskog anlitades konstnären och resenären Lars Norrman. Färgskala och känsla ligger nära FiBs omslag till Underliga människor och underliga djur. Men indianen står Erik Prytz för. Denne Prytz gick ur tiden tre år före Rolf Blomberg, 1993.
Av Rolfs samtliga bokomslag är detta kanske det vackraste.
Prytz illustrerade jazzmusikern Milton ”Mezz” Mezzrows memoarer i svensk översättning och nog är det lite jazz över Blomberg-omslaget; med saxofonen som blåsrör, tänker jag.