VÄLKOMMEN TILL ROLF BLOMBERG OCH HANS VÄRLD

Detta är Folkhemmets äventyrare – bloggen om Rolf Blomberg.

Bloggen färdas i Rolfs fotspår, precis som jag gjorde under researchen till min bok Folkhemmets äventyrare – en biografi om forskningsluffaren Rolf Blomberg.

Överst till höger på sidan finner ni ”Om Rolf Blomberg – boken och bloggen” – klicka in er och läs mer om bakgrunden.

Klicka sedan in er på ”Arkiv” uppe till höger, där finner ni cirka 170 inlägg med bilder – ett rikt bonusmaterial som inte fick plats i boken.

Härmed förklarar jag projektet avslutat och överlämnar aktiviteten på denna sida till er, kära läsare.

Välkomna till Rolf Blombergs värld, säg hej till äventyret och lämna gärna en kommentar, skriv vad ni tycker om boken och bloggen, numera finns jag även på Facebook.

Jag svarar alla även om det kan ta tid.

För kanske har jag gått vilse i Andernas bergsmassiv, möjligen simmar jag in i Colombia eller paddlar uppför Fly River i Papua Nya Guinea.

Eller så njuter jag av att se en koltrast picka på ett äpple.

Tack för allt!

 

WR

Batch3-10_2

Categories: Uncategorized | 1 Comment

GOD JUL MED ROLF BLOMBERG

God jul kära Blomberg-vänner!

Julen 1950 var en stillsam historia för Rolf Blomberg.

Mellan julbestyren i Quito oroade han sig över bokförsäljning, vilket inte är helt ovanligt för en hårt arbetande bokmakare.

Sten Bergman tycktes det gå bra för och två år senare kom Expedition Kon-Tiki av Thor Heyerdahl som julbok för pojkar.

DSC_0951

Rolf kämpade för att hålla sig aktuell, men det var inte alltid lätt från andra sidan jordklotet och med hårdnande konkurrens.

Så här skriver Rolf hem till föräldrarna i Stocksund:

Quito, juldagen 1950

 

Kära Mamma och Pappa!

Tack för recensionerna av Pappas och Emmitas böcker. De var utmärkta. Särskilt gladde det mig – och förvånade mig inte så lite – att prins Wilhelm var så snäll.

Ja, det är verkligen trist att Gebers inte annonserar bättre. Emmita meddelades i brev från fröken Kleingardt att ”we have started a nationwide advertisment campaign”. Den torkade visst in. Pappas bok har tydligtvis annonserats ännu sämre.

Sten Bergman har haft bättre tur. Annonser dagligen och i alla tidningar. I ”Sverige-Nytt”, den flygpostade tidningen för utlandssvenskar, fanns till på köpet två annonser i samma nummer! Det är ju en snygg bok och tung för priset. Men herregud vad den är tråkig!

Tänk så oändligt mycket bättre Eric Lundqvists Kamrat med kannibaler var och dock annonserades den nästan lika dåligt som en Gebers-bok, trots strålande recensioner.

Hur min djurbok, som kommer till våren, sköts av Gebers kommer att avgöra om jag stannar kvar eller övergår till Bonniers.

I dag är det juldagen och vi tar det ganska lugnt, ty vi kom hem från midnattsmässan halv tre i morse.

Julgran, det vill säga cypress, har vi och glögg gjorde jag i går.

Categories: Uncategorized | Leave a comment

JULKLAPPSTIPS

Beställer ni min bok Folkhemmets äventyrare på Adlibris senast 17 december klockan 19.00 levereras den före jul!
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9173893803
Spännande äventyr, snyggt omslag av Jonas Cramby – en perfekt julklappsbok.
Detsamma gäller för min reportagesamling I brottets spår, nu till ännu bättre pris!
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9173893056

DSC_0955

Categories: Uncategorized | Leave a comment

FACEBOOK

Nu finns jag även på Facebook!

DSC_1109

Categories: Uncategorized | Leave a comment

LILLE LABAN

I New York slår jag till på en nätauktion och budar hem en verklig raritet.

En 78-varvare från mars 1955 och låten ”Lille Laban” ur filmen Anaconda.

DSC_0950

Rolf Blomberg berättar, expeditionskocken Lino Quinones sjunger.

Plattan pressades av det svenska skivbolaget Sonora och jag kan inte tänka mig att det finns många exemplar av denna bevarade.

Jag gav 19 kronor plus frakt; ibland gör man fynd, så är det bara.

Categories: Uncategorized | 2 Comments

ROLF BLOMBERG – 100 ÅR

I dag den 11 november 2012 skulle Rolf Blomberg ha fyllt 100 år.

Hans minne och gärning lever vidare.

Ett antal av sina födelsedagar firade Rolf i fält, under expeditioner.

Som 1968, då han och Torgny Anderberg var i det kartlösa Llanganati för att filma.

I ett brev till sin mamma i Stocksund berättade Rolf om hur det var att fira födelsedag i det påfrestande ecuadorianska bergsmassivet:

”Vädret var till att börja med jäkligt med regn och rusk och kyla. Sista veckan fick vi dock idealiskt filmväder, klart med strålande sol. Även om nätterna var mycket kalla, åtskilliga grader under noll.

Den 11 november uppvaktades jag av mina kamrater med sång och whisky och vin. Vår fine kock Carlos hade trollat fram en god tårta.

En tårta i Llanganati – det är ju nästan något otroligt!”

Categories: Uncategorized | 2 Comments

EFTERLYSNING: MATERIAL OM ERIC LUNDQVIST

Om det finns någon vänlig läsare som kan leda mig till material rörande författaren och skogskarlen Eric Lundqvist – hör i sådant fall gärna av er till mig genom kommentarfunktionen på denna hemsida.

Kommentaren går via min privata mejl, så inget ni skriver hamnar på nätet utan vidare.

Allt material, alla källor, all research och alla tips rörande Eric Lundqvist är av stort intresse.

Categories: Uncategorized | 3 Comments

ROLF BLOMBERG OCH PILGIFTGRODAN

Från sina långväga färder förde Rolf Blomberg mängder med amfibier och reptiler till västerländska museer och universitet, ett material ur vilket zoologer kom att beskriva en rad nya arter samt underarter.

Men Rolf var själv auktor – beskrivare av ett taxon – till en röd, liten pilgiftgroda från sydvästra Colombia.

Under hela 56 år har man felaktigt ansett att John William Funkhouser var auktor till denna underart, skriver Mikael Lundberg i senaste numret av den utmärkta tidskriften Snoken.

Det hela har sin begynnelse i La Ciudad de Madrigal i sydvästra Colombia, platsen där Rolf för övrigt fann sin berömda padda. Vid sitt första besök i området 1951 fann Rolf även flera små röda grodor, vilka han sände till John William Funkhouser på Natural History Museum, Stanford University i Kalifornien, USA.

Grodan visade sig vara en hittills oupptäckt underart och Funkhouser ämnade beskriva den och skänka den det vetenskapliga namnet Dendrobates historionicus confluens.

Rolf berättade om upptäckten i sin bok Guld att hämta från 1955:

”Under mitt första besök i La Ciudad de Madrigal hade jag fått tag på en liten kräftröd groda, som visade sig tillhöra en hittills okänd art och begåvades med det krångliga lärda namnet Dendrobates histrionicus concluens.

Det var en giftgroda av det slag som indianerna i Chocó i nordvästra Colombia använder sig av när de framställer pilgift. Den är försedd med giftkörtlar på ryggen, och om den från körtlarna avsöndrade vätskan kommer i beröring med ett öppet sår, kan man hälsa hem.”

Det var inte Rolfs mening att döpa grodan vetenskapligt, men eftersom Guld att hämta publicerades 1955, året innan Funkhousers vetenskapliga beskrivning publicerades, blev så fallet.

Visserligen stavade Rolf namnet fel – concluens istället för confluens – men det är ändå Rolfs namn som skall gälla.

Rolf Blomberg är sålunda auktor åt denna illröda pilgiftgroda!

För på den tiden räckte det med att vara först med att skriftligen uppge ett vetenskapligt namn på ett djur i en publikation: den som var först blev djurets auktor.

I tidskriften Snoken, Sveriges enda riktiga herpetologiska tidskrift, berättar Mikael Lundberg vidare om detta och han har varit i kontakt med American Museum of Natural History, vilka kommer att korrigera saken vid sin nästa uppdatering.

Ett nytt vetenskapligt namn i en svensk reseskildring, inte märkligt att det gick de internationella vetenskapsmännen förbi.

Fast rätt skall vara rätt, även om det påpekas över ett halvt sekel senare.

http://www.shr-herp.com/Snokensidor/

Categories: Uncategorized | Leave a comment

SERENGETI – INTO THE WILD

Är just hemkommen efter uppdrag som field guide i det vilda Serengeti, nationalparken i Tanzania.

Jag var även tour leader, den svenska gruppen var underbar, mycket intresserade av djur och natur.

Äventyret började i gryningen.

Innan den skoningslösa solens framfart.

Flodhästarna, vilka saknar svettkörtlar, flyttade sig från sina nattläger till gyttjepoolernas svalka.

En morgontrött schakal tittade på, en bit bort hade lejonungarna redan börjat busa med varandra.

WALTER REPO är field guide och tour leader i Serengeti, Tanzania.

I Serengeti, Ngorongoro och Tarangire – världens i särklass bästa safari – noterade vi naturligtvis the big five och mängder av gnuer, vårtsvin, fåglar, gaseller.

Giraffer rör sig i hjordar om max cirka 25 djur och vi mötte en hjord med hela 22 djur, en makalös parad.

FOTO: WALTER REPO


Trots torrperioden fanns det gott om djur i Ngorongorokratern och så gott som alla zebror var gravida; när regnet kommer och nytt frodigt gräs tittar fram föder zebrorna, allt för att barnen skall få de bästa av förutsättningar i denna hårt prövande miljö.

Min personliga höjdpunkt djurmässigt blev den hotade servalen. En stor katt som man i USA har korsat med tamkatt och på så vis fått kattrasen savannah. Helt oväntat dök den upp framför jeepen och jag blev överlycklig.

Ändå är det alltid lejonen som får kameran och hjärtat att arbeta lite extra. Det blev riktig närkontakt, två honor – med ungar – promenerade inte ens en meter från mig.

Ett annat fint minne var en spännande jaktscen – två geparder, världens snabbaste däggdjur, som smög sig på en gasellhjord i en omringande manöver. Geparden är starkt hotad, svårt drabbad av inavel. I Serengeti dör 90 procent av ungarna innan de har blivit tre månader, inaveln har försämrat deras motståndskraft mot sjukdomar.

Hade gärna funnit något i ormväg, istället blev det en sävlig nilvaran – för er reptilfrälsta som undrar…

Boendet var som alltid med Arvidson & Arvidson av högsta klass, i synnerhet på unika Tarangire Safari Lodge, där vi huserade i moderna tält mitt i det vilda, med lejon och elefanter i lägret. Det är något alldeles speciellt att somna till ljudet av nattligt aktiva lejon – det är på natten de jagar och samtidigt annonserar sin närvaro med mullrande, dova vrål.

Efter safarin flög vi propeller till fina kryddön Zanzibar – sol, bad och god mat. Grillad marlin med en skvätt lime, bara en sådan sak.

På hemresan och högt över Sahara tänkte jag på Rolf Blomberg.

Han gjorde en safari 1956, fyra år tidigare hade Serengeti blivit nationalpark men organiserade resor dit var ännu i sin linda, därför valde Rolf en tripp till Kenya.

Han berättade om det i Folket i Bild och jag har skrivit om det i boken Folkhemmets äventyrare, men passagen är värd att upprepas.

Rolfs osvikliga humor skymtar här och var i texten. Som när han berättar om anspänningen, hur bespetsad han var inför mötet med ”det mörkaste Afrika” då han satt på flygplanet:

”Det var en hemsk upplevelse. Jag hade tänkt mig mötet med Afrika så helt annorlunda. Jag har läst och hört skildringar av dem som gjort denna flygfärd över Afrika och som berättat om allt underbart de sett från luften – öknar och berg och savanner, sjöar och floder, elefant- och buffelhjordar… Och jag hade ingenting sett. Jag hade tillryggalagt hela sträckan Kairo-Nairobi – flugit över halva Afrika – sovande!”

Rolf fick dock det hela reparerat av naturupplevelserna på land – ”det verkliga mötet med Afrika, det jag drömt om”.

Nästa år gör Arvidson & Arvidson en ny safari till Tanzania, till den planerar vi även ett unikt möte med den stora djurmigrationen från norrsidan – en massiv naturupplevelse som är få förunnad att vara med om!

Givetvis ingår fantastiska Serengeti, Ngorongoro och Tarangire samt fri tid på Zanzibar.

Så passa på att boka er redan nu för en oförglömlig upplevelse!

För mer information och program: kontakta Katarina Arvidson: katarina.arvidson@telia.com

Categories: Uncategorized | 1 Comment

SAREK – INTO THE WILD

WALTER REPO I SAREK – EUROPAS SISTA VILDMARK

Natten till i dag kom jag hem från Sarek.

En miniexpedition i sena september, med vissa höjdpunkter vad gäller umbäranden, inför ett kommande reportage.

Äventyret innefattade propellerplan, helikopter, och finska gummistövlar.

I en välbyggd eka for jag ut på sjön Saggatjaure från dess västra sida vid Kvikkjokk - äventyrets meditativa del.

Dagen innan gick vandringen till det snöpudrade Pårtemassivet. Nya vandringsetapper tidigt följande dag.

Sarek runt höstdagjämningen, då måste man vara beredd på hastiga väderomslag.

Naturen var vykortsbedårande i sin fulla färgprakt, men inåt Sarek åkte kvicksilvret upp och ner.

Hann även med Aktse och Rapadalen, som jag kommer att skriva mer om längre fram.

På Kvikkjokks fjällstation pustade jag ut i den vackra byggnaden från 1928.

Gissa om det var skönt med en varm, lång dusch efter strapatsen.

Följt av nyfångad röding från Padjelanta samt älgfärsbiffar med rödvinssås, kryddat med vyn över Kamajokks forsande vatten och lingonfyllda sluttningar.

En annan verklig höjdpunkt var naturguidningen av Björn Sarstad, som i sin båt visade mig Kvikkjokks bedårande deltaland.

Ett måste om man är i trakten och vill uppleva något unikt.

Björn kan sin sak efter snart tre decennier i gebitet, hans passion för naturen är tydlig. På sedimentstränder som färgats röda av granater fann vi otaliga djurspår och i strandväxtligheten märktes legor där tunga älgar hade vilat i ro.

Men vilken dag som helst nu anländer snön.

http://www.kvikkjokkfjallstation.se/

http://www.battrafikikvikkjokk.se/

http://www.fiskflyg.se/

Categories: Uncategorized | Leave a comment