DRÖMMEN OM GALÁPAGOS

Drömmen om varmare latituder, vi är några som delar den, särskilt nu.

Jag minns att snön föll, det var några år sedan och jag gick till Göteborgs Naturhistoriska museum. Ekebacken upp från Linnéplatsen. Rocken var tung av nederbörd, jag längtade efter tropisk värme, ja, vilken värme som helst.

I museets däggdjursrum stötte jag på två konserverade havsleguaner från Galápagos, en gulnad skylt klargjorde att de var fångade av Rolf Blomberg.

Drömmen om Galápagos…

Kanske var det på museet det började, för ett par månader senare låg jag på stranden till den öde ön Barrington – 100 mil från Ecuadors fastland.

Samma ö, samma plats där Rolf inledde sitt livs äventyr. Ättlingarna till de sjölejon som höll Rolf sällskap vilade nu vid mina fötter.

I sin första bok, Underliga människor och underliga djur, skildrade Rolf arkipelagens norska pionjärer, familjer som bröt upp från nordisk kyla.

Under 1920- och 1930-talet for fyra expeditioner, totalt runt 200 personer, från lågkonjunkturens Norge till Galápagos. De förväntade sig palmer och paradis, men istället mötte ett kargt kaktuslandskap och hårt arbete för att bereda jorden.

Många nybyggare hamnade under vita träkors eller återvände till Norge. Men några klarade det mot alla odds, som familjen Kastdalen.

På ön Santa Cruz träffade jag dem, utopins sista vikingar i Stilla havet.

Thorvaldo Kastdalens far, farfar och farmor anlände Ecuador 1935, de klev av Knutsen Lines lastfartyg Samuel Bakke, en skonare tog dem sista biten till Santa Cruz. Fem ton utrustning hade de med sig, bland annat en gjutjärnsspis från Husqvarna.

Tyngst vägande var deras framåtanda, förmågan att anpassa sig till naturen.

Farfar Thorvald blev El Rey de Patatas, örikets potatiskung och storbonde, nu är sonsonen Thorvaldo griskung och på Santa Cruz driver han även ett hotell med vacker havsutsikt: Estrella del Mar Hotel.

I huset som hans farfar byggde fann jag av en slump 36 unika och bortglömda fotografier. Solblekta, fuktskadade, oxiderade av förfluten tid. Ett av de mer moderna ser ni här och den solbrände mannen till vänster är ingen mindre än Rolf Blomberg.

Thorvaldo är den lille pojken i mitten.

Rolfs första långresa gick till Galápagos och han träffade tidigt familjen Kastdalen. Rolf älskade Galápagos från första stund, återvände dit många gånger och höll kontakten med den norska kolonin.

Endast en handfull personer levde på öarna då Rolf kom dit på 1930-talet och han hamnade mitt i slutskedet av en serie mystiska händelser, vilka involverade den maktgalna ”baronessan” och ”piratdrottningen” Eloisa Wagner de Bousquet, hennes två älskare och deras havererade utopi ”Det Nya Eden”.

Ett äventyr som slutade i död och spårlösa försvinnanden.

Dramat blev Rolfs första scoop som frilansjournalist, det beskrivs detaljerat i hans förstlingsverk och är nu, om allt har gått som planerat, skildrat i filmen The Galápagos Affair, med bland andra Stellan Skarsgård i en av huvudrollerna.

För utomstående är Galápagos äventyr, sällsam närhet till djurvärlden, fantastisk dykning, simturer med hajar, kontakt med jättesköldpaddor, allt i det närmaste en Jurrasic Park-miljö vi kan komma. Lägg till en drink i solnedgången och drömmen om Galápagos är fullbordad.

Thorvaldo Kastdalen har en annan syn:

– Överlevnad, säger han till mig, är det enda livet här handlar om.

Som alla Galápagos bofasta är han beroende av turismen och även om den har brett ut sig sedan Rolfs första visit sker det mesta med varsam hand för miljöns bästa.

Upplevelsen av arkipelagens världsunika flora och fauna är välgörande, livgivande, ett minne jag nu tar till när jag, på grund av bokskrivandet, reser i hemmets stelfrusna mikrokosmos.

Då känner jag mig lite som pojken i Ibsens pjäs, han som skrek: ”Solen, solen! Giv mig solen!