Vad vet jag om Arboga?
Att de har smarriga pastejer och har fött fram en vass redaktör.
Bildgooglade honom, såg att han hade svarta glasögon, han satt med barn och verkade chosefri.
Då jag träffade honom i veckan begrep jag att han även har humor och näsa för texters valörer. Vi var överens om tajtningar, han skall knåda degen, ta fram pepparkakformarna och stansa före gräddning.
Vi drack java från Kaffepunkten. Jag, min underbara förläggare och denne redaktör, som dessutom hade lånat min förra bok på biblioteket. Det var trevligt, det var nyttigt och vi sa på återseende med framtidstro.
Utanför porten till Strindbergs Blå tornet, fastigheten bredvid mitt förlag, tänkte jag: det bådar gott, det här kommer att bli kanon.
Så många böcker jag har haft i min hand som hade behövt en redaktörs hantverkshand. Och som framför allt hade behövt tajtas rejält.
Jag är väldigt tacksam och gillar Arboga mer och mer.