Tog en promenad runt kvarteret i går och stötte på Victor Hasselblad.
En gång stötte Rolf Blomberg på Hasselblad, som bad folkhemmets äventyrare att testa hans nya ”wonder camera” i tuffa miljöer.
Sedan dess var Rolf aldrig utan sin trofasta hasselbladare.
Ett kapitel i min kommande bok berättar utförligt om Rolf som fotograf, om hans bildgärning, bildspråk och favoritmotiv.
Skrev böcker och reportage, det gjorde han för att få pengar. Fotograferandet var något annat. Han framkallade sitt hjärta.
Han var kameran.
Mer om Rolfs fantastiska bilder här på bloggen framåt hösten.
Författaren och skulptören Eino Hanski, som stod för statyns förebild, var för övrigt en god vän till Rolf.
Jag sprang på Hanski emellanåt då han bodde uppe i Masthugget, men det var på 1980-talet och då hade jag ingen aning om att vännen från tropikerna brukade besöka honom.
Allt går sannerligen i cirklar.