Jag kvicknade till ur mitt dysenteriartade tillstånd och fortsatte färden inåt i den ecuadorianska djungeln, vidare in i regnskogens Tjernobyl.
Minns att regnet föll mot en pipeline, att allt kom till ytan – kvicksilver, bly, cyanid. Oljeindustrins gifter blänkte i gölarna där grodor lade sina ägg.
Från laglösa Lago Agrio vid den colombianska gränsen hade jag och en fixare tagit oss till närbelägna gränsfloden Rio San Miguel, områdena där Rolf Blomberg sökte amfibier och där jag skulle träffa de sista cofánindianerna.
Passerade Santa Cecilia, ett Texacoläger på 1960-talet, nu en övergiven utpost för armén.
På denna lilla plats levde 86 grodddjursarter och 53 ormarter innan skövlingen och innan pipelinen – mellan 1972 och 1989 sprack den minst 27 gånger.
Runt 68 miljoner liter råolja rann ut. Förgiftade och dödade allt liv.
Därav epitetet: regnskogens Tjernobyl.
I denna trakt sökte Rolf efter grodor, långt före katastrofen. Om detta berättar jag vidare under ett separat kapitel i min bok Folkhemmets äventyrare.
Forskare som kom efter honom mötte en helt annan miljö. Förvisso rätt grönt, men livet var glest och värre blev det.
I mitt trygga hem, där vattnet är rent och marken frisk, läser jag nu In Search of the Golden Frog av Marty Crump, en fantastisk kvinna och biolog i amfibiernas tjänst.
Som field researcher i tropiken har hon under 30 år dokumenterat hur amfibierna i Latinamerika har trängts tillbaka, minst sagt.
Flera avsnitt i boken berättar om hennes besök i trakten Lago Agrio, vilket passande nog betyder ”sur sjö”. Jag skall återkomma med en fylligare text om boken längre fram.
Än så länge är den väldigt spännande, eftersom den även beskriver hur tufft fältarbete i tropiken kan vara. Utöver fajter med ormar, skorpioner, moskiter, spindlar, parasiter. Utöver exotiska luncher som currygryta på råtta.
Häromkvällen mottog jag ett mejl från Marty Crump om Lago Agrio:
”My last time there was in the early 1990s. I didn’t have time to do a rigorous survey, but I spent time walking the trails. My definite impression was, not surprisingly, that there were many fewer frogs out and about than I expected.”
Grodorna kväker helt enkelt inte som på Rolf Blombergs tid.