Efter att ha prövat en karriär som djursamlare och fått avsmak för det på Borneo ägnade Rolf sig enbart åt reptiler och groddjur.
Större djur började han istället att jaga med kamera, vilket han beskrev på följande vis: ” Den jakten, som är betydligt svårare, är oblodig och gör ingen illa. Den tillfredsställelse jag känt då jag framkallat en film och sett att jag ’skjutit prick’ med kameran är oändligt mycket större än den jag kände då jag släckte liv.”
Kameran från Hasselblad blev Rolfs trogne följeslagare genom decennierna, kameran som Victor Hasselblad en gång gav honom att testa i tuffa miljöer.
Rolfs fotografiska inriktning gled allt mer in på människor, porträtt och skildringar av ecuadorianskt vardagsliv. I dag är hans efterlämnade bildsamling en kulturskatt.
I flera år har Maria Ines Armesto och Fabian Patinho arbetat med att bringa ordning i samlingen i Quito, en fantastisk gärning där en del av bilderna har digitaliserats.
Det är också de som bildbehandlar det material jag önskar till boken Folkhemmets äventyrare. Framför allt skulle jag vilja säga att de vårdar samlingen, dessa unga fans till Rolf Blomberg. Tack var dem kan Rolfs bilder nu nå en större publik och dessutom är materialet till viss del sökbart.
En hyllad utställning på prestigegalleriet White Room Gallery i Los Angeles har hållits och säkerligen kommer en del av de bilderna att återkomma i en svensk utställning runt nästa år 2012, då Rolf skulle ha fyllt 100 år.