Kumla kyrkby, dryga milen utanför Sala, låg inbäddad i snö när Rolf Blomberg kånkade sitt föredragsmaterial till den herrgårdsliknande byggnaden.
Husen runtom hette saker som Humlan, Ostkanten och Rektorsvillan – en typisk folkhögskolemiljö, en typisk arbetsdag för en resande i äventyr.
Det var den 24 januari 1967 och Rolf höll allt färre föredrag. Tiden för de stora föredragsturnéerna landet runt var förbi.
Även arbetsvillkoren i djungeln hade förändrats. Rolf fortsatte att filma indianer, men i ett brev hem till mamma Jenny i Stocksund förklarade han 1966:
”Dessa indianer är ju numera rena fotomodeller åt turisterna. Mycket businessminded och det är naturligtvis som sådana jag skildrar dem.”
Uppdraget utanför Sala gällde Tärna Folkhögskola. Eleverna fick uppleva Rolfs ”livfulla reseskildring och se skickligt komponerade bilder från Sydamerikas färgprunkande urskog”.
För att skapa spänning kryddade Rolf, som ofta i dessa sammanhang, med berättelser om krympta huvuden.
Eleven Björn Wijk fascinerades och skrev en artikel om Rolfs besök i skoltidningen Tärna.
Jag fick tag i tidningen 2005 – stort tack till Björn Wijk och Camilla Hedlund. Tidningen är en verklig raritet då ytterst lite material från Rolfs föredragsresor i folkhemmet är bevarat.
Vinteruppdraget på Tärna var ett av Rolfs sista i folkrörelsegenren, om inte det sista.
