Folkhemmets äventyrare 1956.
Ett par år efter han hade upptäckt Nya världens största padda, sökt febrilt efter den mytomspunna inkaskatten och genomfört två expeditioner med Nordisk Tonefilm för att med Torgny Anderberg göra klart filmen Anaconda.
Rolf var nog rätt trött.
Inom samma tidsrymd hade dessutom både hans första och andra fru avlidit, psykologiska trauma som han försökte hantera genom arbete.
Nu behövde han semester, kunde ändå inte avhålla sig från arbete. Kanske sökte han miljöombyte, för han valde Afrika.
En ordinär turistresa, en rundtur med tillrättalagda upplevelser.
Till och från Ostindien hade han tidigare nosat på Afrika genom strandhugg i bland annat Sudan. Han tyckte att Afrika var för utforskat för att vara lockande, hade hört en engelsman berätta att det var lika spännande att skjuta en kossa i England som att skjuta en elefant i Afrika.
Kontinenten påstods vara en zoologisk trädgård där varje överraskning var planerad.
Jag vet inte omständigheterna, kanske var trippen sponsrad, för Rolf talade om att han oväntat fick ”chansen att göra en resa till Östafrika”.
I vilket fall hamnade han i safariträsket och gjorde detta reportage till Folket i Bild. Ungefär så som safarireportagen ser ut i dagens resemagasin.
Rolfs osvikliga humor skymtar här och var i texten.
Som när han berättar om anspänningen, hur bespetsad han var inför mötet med ”det mörkaste Afrika”:
”Det var en hemsk upplevelse. Jag hade tänkt mig mötet med Afrika så helt annorlunda. Jag har läst och hört skildringar av dem som gjort denna flygfärd över Afrika och som berättat om allt underbart de sett från luften – öknar och berg och savanner, sjöar och floder, elefant- och buffelhjordar, negerbyar… Och jag hade ingenting sett. Jag hade tillryggalagt hela sträckan Kairo-Nairobi – flugit över halva Afrika – sovande!”
Rolf fick dock det hela reparerat av naturupplevelser i Kenya – ”det verkliga mötet med Afrika, det jag drömt om” – och jag har besökt även den platsen, vilket jag förmodligen kommer att ta med i en passage i boken.