Denna eftermiddag slamrade brevinkastet på nytt, nu gällde det en vackert patinerad broschyr från 1952 och anrika Carl Hagenbecks Tierpark i Hamburg.
En bild i trycksaken visar den pampigt dekorerade entrén till djurparken.
Bildtexten upplyser att bronsgjutningarna av ”de exotiska människorna och djuren vid huvudingången symboliserar Carl Hagenbecks livsverk”, vilket stämmer bra.
I denna hagenbeckska strävan efter Lebenswerk och eftermäle ingick för en kort stund fångstmannen Rolf Blomberg och berättelsen om hans jakt på en gyllengul mästersimmare – Nasalis larvatus, näsapan.
I Hamburg uppsökte Rolf 1938 Hagenbecks djurpark och presenterade sig som professionell djurfångare; kanske kunde han tjäna extra pengar genom att bistå tyskarna under sin resa runt Borneos mangroveskogar.
Med detta blir bilden på djurparkens huvudingång än mer intressant:
Carl Hagenbeck levererade djur till Europas djurparker och höll ”folkshower”, där betalande fick studera exotiska folkslag på nära håll.
En gång hade han svenska samer i sitt zoo, en vinter avled flera ditfraktade inuiter.
Har det skrivits mycket om detta?
Jag tror inte det.
Då Rolf kom på besök var showerna utkonkurrerade av ”kulturfilmer”, liknande Rolfs journalfilmer, som valsades på biograferna. Hagenbecks satsade istället på cirkus och den lukrativa djurhandeln.
I dessa sammanhang var Rolfs namn okänt, men Hagenbeck gav honom ändå ett uppdrag, ett omöjligt sådant: en levande näsapa; omöjligt att föra dem levande från Borneo, sades det.
Hur gick det och hur förändrades Rolf av uppdraget?
Det berättar jag i Folkhemmets äventyrare – biografin om vår folkkäre äventyrare Rolf Blomberg.