”Kölden skar i Rolfs tropikbrända ansikte då han skidmarscherade mot kriget.
Rytm i glidsteg och stakning över höfterna, bara att glömma. Efter två veckor på skidor kom framåtkraften endast av att han bet ihop.
I nattmörkrets vinterlandskap ringlade soldaterna, varje man höll kontakt med ändarna på skidparet framför sig. Stjärnbilder, hög himmel. Blodsmaken då läpparna sprack.
Bit ihop, Blomberg, tänkte Rolf, vid nästa bondgård får du köpa nybakat vetebröd.”
Så inleder jag kapitlet om Rolf Blombergs tid som frivilligsoldat för Finlands sak och hans eskapader som frilansande krigskorrespondent i Nordnorge efter vinterkriget, där han fick hård konkurrens av Dagens Nyheters stjärnreporter Alma Braathen.
Det blev ett omfattande kapitel – 26 397 tecken med blanksteg. Mycket research, det tog sin tid. Nu är det i alla fall lämnat till min förläggare och jag kan stuva undan stabshandlingar och annat arkivgräv.
Ytterst lite av vad Rolf Blomberg gjorde i Finland och Norge är känt, inte ens nära anhöriga vet några vidare detaljer.
För 124 dagar inom Svenska frivilligkåren, SFK, varav 17 dagars fronttjänst, tilldelades Rolf 3+, högsta möjliga vitsord för tjänstbarhet.
Dessa dagar har jag pysslat ihop och egentligen går det att berätta än fler detaljer ur hans soldatliv än vad jag har gjort i bokkapitlet, men någonstans måste gränsen dras…
Intressant var att kartlägga Rolfs tid i Nordnorge, där han frilansade åt Stockholms-Tidningen.
Där, ensam på skidor i det vidsträckta fjällandskapet, hade han ett par ”narrow escapes” – ett av Rolfs favoritord – med den tyska stridsmakten.
Artiklar skrev han också, exakt vad får ni läsa om i Folkhemmets äventyrare.
Därtill skrev han hem till föräldrarna i Stocksund, spännande ögonblicksbilder från en 27-årig reporter utan erfarenhet och pengar. Betänk att Rolf aldrig var inbäddad med norska trupper, till skillnad från Alma Braathen, som hade betydligt större resurser från DN.
Rolf mindes sin norska sejour:
”I någon liten mån trodde jag mig kunna hjälpa Norges sak med min penna.
Dessutom skulle nu en annan av mina gamla drömmar gå i uppfyllelse: den att bli krigskorrespondent. Det var väl äventyrslystnad och journalistisk ambition i förening.
Till sist var jobbet bra betalt och om jag utförde det till belåtenhet skulle det säkert ihågkommas av tidningen då kontraktet för söderhavsfärden skrevs.”
Jodå, för ett par artiklar fick Rolf 300 kronor, vilket är nästan 7 000 kronor i dagens penningvärde. Välkomna pengar då han efter uppdraget gifte sig med Kajsa Abdon.
De båda for på en lång bröllopsresa (första etappen i drömmen om Söderhavet), vilken sedermera slutade i ett nytt och betydligt längre krig i Indonesien, därtill ett av Rolfs största personliga trauma. Mer om det i ett separat bokkapitel.