Klockan var 09.20 den 30 november 1939, fältmarskalk Carl Gustaf Emil Mannerheim hade just avslutat sin frukost när de första bomberna släpptes.
Utan krigsförklaring hade Sovjet gått till angrepp med sin röda armé.
Stridsvagnar och infanteri längs Finlands 175 mil långa gräns, bombplan över städerna, över flyktingar längs vägarna.
Tidningar i England skrev: ”Mordet på Finland” och ”En nations själ mördas”.
På anrika Hotel Kämp i Helsingfors samlades krigskorrespondenterna, bland andra Barbro ”Bang” Alving, för att skildra vad som bäst liknades vid Davids kamp mot Goliat.
Det dröjde innan Sverige ställde upp med militär och ekonomisk hjälp, men Svenska frivilligkåren, SFK, kom då att organisera svenskar som ville bistå Finland under vinterkriget 1939-1940.
Cirka 12 000 svenskar anslöt till kåren, drygt 8 000 man hann anlända innan freden.
En av dem var 107 Rolf David Blomberg.
Han utbildades i Kemi och skidade till frontavsnittet Märkäjärvi.
Häromdagen talade jag med Rolfs tältkamrat Bengt Essén om hur det var när de låg 150-200 meter från ryssen, om varför de ville göra en insats, om bomberna som fälldes – oftast vid 13-tiden då Rolfs grupp drack kaffe – och så talade vi, förstås, om kölden:
– Jag tror att vi mätte 46 eller 47 minusgrader en natt.
Efter fredsslutet fortsatte Rolf som krigskorrespondent i Norge, tog sig bland annat upp till Narvik för att skildra striderna.
Sensommaren förra året besökte jag Hjältarnas kyrkogård i Sandudd, Helsingfors.
Som Gustaf von Platen skrev i sin bok 1939 vilar de stupade hjältarna ”i led efter led och framför dem – som befälhavaren framför sin trupp – marskalken av Finland, Gustaf Mannerheim”.
Hans ord: ”Finlands soldater! Ni känner mig och jag känner Eder och vet att envar i ledet är färdig att fylla sin plikt intill döden.”
För mig, med rötter i Karelen, var besöket allvarsamt, sorgligt och viktigt.
Till min bok om Rolf Blomberg, Folkhemmets äventyrare, skriver jag nu ett kapitel om Rolfs tid som frivilligsoldat för Finland.
Vetskapen att han enrollerade sig med hjärta och patos, inte bara av äventyrslust, gör arbetet extra meningsfullt.