Likt en rockstjärna drog Rolf Blomberg fulla hus då han turnerade folkhemmet med sina föredrag.
Hans första framträdanden var dock mer blygsamma.
Efter sina första resor till Sydamerika, innefattande en lång vistelse på de då jungfrulika och knappt bebodda Galápagosöarna, bjöds han att tala för Göteborgs Biologiska Förening, vänföreningen till Göteborgs Naturhistoriska museum.
Den 19 november 1937 klev han av tåget i Göteborg, släpade projektor och bildmaterial till Palace Hotel i Brunnsparken.
Ett timslångt föredrag med rubriken: ”En färd till Sköldpaddsöarna”, om Rolfs vistelse på Galápagos samt smakprov ur författardebuten Underliga människor och underliga djur.
Gaget: 50 öre per visad bild, fria resor och ”fritt vivere”.
Göteborgs Biologiska Förening bildades av 13 män den 19 februari 1904 på restaurang Valand i Göteborg. De flesta av föreningens möten under 1930-40-talet kom att hållas på Palace.
Genom föreningens ordförande Göran Andersson – stort tack – fick jag nyligen en kopia av amanuens Paul Henricis protokoll över vad som troligen var Rolfs allra första föredrag.
Henrici antecknade att en kapten, en stadsrevisor, en kamrer och en överläkare hade valts in som medlemmar och fortsatte:
”Herr Rolf Blomberg höll därefter föredrag om ’En färd till Sköldpaddsöarna’. År 1934 och andra gången 1936 besökte föredragaren ögruppen Galápagos – ”världens ände”, ”de förtrollade öarna” och vad nu allt för namn de fått.”
Henrici sammanfattade Rolfs beskrivning av arkipelagens unika fauna:
”Alla de inhemska djuren på Galápagos äro mycket tama. Det är sålunda ej ovanligt att en fågel kommer nedflygande och förtroligt sätter sig på ens axel.
Sjölejonen kunde föredragaren gå fram och klappa när helst han önskade.
Verkligt skygga var endast förvildade nötkreatur, svin, getter, åsnor och hundar, arter sålunda som människan infört.
Ryktbarast bland Galápagos många endemiska djurarter är elefantsköldpaddan, som kan uppnå en vikt av ända till 400 kilo och som givit ögruppen dess namn.
Finnes numera endast på Santa Cruz och på Isabela. Arten är visserligen fridlyst, men vad (hjälper) det, sade talaren, när råttor och hundar, ostört får hjälpas åt att äta upp ägg och späda ungar, och när ej heller människan har respekt för lagen, när till och med guvernören skickar ut folk att dräpa.”
Vidare visade Rolf bilder på öarnas karaktäristiska kräldjur – havsödlorna och drushuvudödlorna.
”Dessa båda arter äro nu tack vare Herr Blomberg införlivade med Naturhistoriska museets samlingar, där de i reptilavdelningen så småningom kommer att bilda varsin ödlegrupp.”
Efter föredraget meddelade länsjägmästare John Lindner att han hade sett en rackelhane.
Mötet samlade ett 60-tal medlemmar och avslutades med gemensam supé från Palace förnämliga kök.