COPYRIGHT: WALTER REPO
En snöpudrad decemberafton i Krakow, mellan två Wyborowa-snapsar på utmärkta Restaurang Dominikanska 2, slår det mig:
Folkhemmets äventyrare Rolf Blomberg älskades av Polen och kärleken var besvarad.
Året var 1973 då Rolf var aktuell med två böcker.
Med Artur Lundkvist hade han gjort boken Träd, vilken jag skall återkomma till. Samtidigt prydde en mossgrön padda varje bokhandlares fönster i Polen.
Rolfs polska relation började 1966.
Polska statens bokförlag Iskry hade då noterat framgångarna med Rolfs berättelse om hans jakt på inkaguldet i Llanganati, Ecuador, vilket medförde att Iskry gav ut Guld att hämta.
Här nedan ser ni den tidstypiska byggnaden som var Rolfs förlag – Iskry i Warszawa, varmt tack till histmag.pl och Krysztof Oblucki på Iskry för att jag får använda bilden.
Sålunda dags igen 1973 – Iskry publicerade Bufo blombergi, en samlingsvolym, texter från olika Blomberg-böcker. Omslaget: Rolfs jättepadda.
Boken blev en polsk försäljningssuccé.
Dagen efter den kulinariska upptäcktsresan på Dominikanska 2 gör jag en expedition till stadens julmarknad för att handla julklappar.
Rolf gjorde alltid sin julshopping på denna typ av marknader, just för den nära atmosfärens skull, kontakten med långväga försäljare, det genuina hantverket; inget varuhus matchar en bra julmarknad som den i Krakow.
Här kan man sannerligen göra fynd och få en äkta julupplevelse, så som det var förr i Sverige. God mat, värmande dryck, stämningen från en julmarknad som är på riktigt.
Vid lunchtid fortsätter jag till saltgruvan Wieliczka, cirka 3,5 mil öst om Krakow.
Där, på runt 152 meters djup, blir jag stående framför en unik minnesplakett.
Förgyllda bokstäver berättar om UNESCOs första världsarvslista, presenterad 1978, fem år efter Rolfs polska Bufo blombergi.
Polen och Ecuador fick hela två platser var upptagna på listan, som totalt innehöll 12 platser.
Krakow och Wieliczka saltgruva representerade Polen.
Ecuador representerades av Rolfs andra hemstad Quito samt hans älsklingsplats: delar av Galápagosarkipelagen.
Den 11 februari 1960 skrev Rolf hem till sina föräldrar på Stockby gård:
I morgon skall jag träffa en herre från UNESCO som reser till Galápagos för att påbörja arbetet med upprättandet av en biologisk station där. Jag har ju blivit ”expert” på öarna vid det här laget, så jag konsulteras ibland. Det vore roligt om till sist något effektivt kunde uträttas i fråga om öarnas djurskydd.
Rolfs kunskap kom att användas till en UNESCO-rapport om Galápagos, vilken bidrog till att öarna slutligen garanterades skydd, åtminstone på papperet.
Det är svindlande – här av alla ställen, långt nere i denna ofattbart mäktiga saltgruvas underjord, finns alltså en plakett som indirekt pekar på Rolfs gärning.
Jag tror att han skulle ha känt sig lite stolt om han såg den.
Ännu en snöpudrad afton i Krakow då jag på krogen Nostalgia, över en kalvstek med kantarellsås, funderar över polackernas relation till Rolf Blomberg.
Varför trycktes hans böcker just här i Polen, därtill i rediga upplagor?
Samma år som Bufo blombergi släpptes i Polen öppnade Polska Institutet på Villagatan i Stockholm.
Det polsk-svenska kulturutbytet ökade.
Innan dess fanns Svensk-Polska Föreningen, konstituerad 1926.
En av föreningens stiftare var Torsten Kreuger som ägde Stockholms-Tidningen, för vilken Rolf var stringer och korrespondent.
Det är en del av svaret, så kom det sig att en glosögd padda för ett tag konkurrerade med författaren Tadeusz Konwicki – även han från Iskry – om skyltutrymmet.