Tjörn, ”wågors och stormars ö” fem mil norr om Göteborg – en regnig, tropikklibbig dag förra sensommaren stod jag på en rasbrants topp och tog ut riktningen med min kompass.
Jag var 55 år efter i Rolfs fotspår, på väg nedför en blockrik sydsida.
Historien från Tjörns västligaste udde Härön år 1720 berättades i generationer: med falska fyreldar fick plundrare ett fartyg att gå i kvav.
Besättningen mördades, bland det som stals fanns en ädelstensprydd vagga av guld från en tysk furstinna.
Vaggan kom, enligt legenden, att gömmas någonstans på ön, där ”tre hemman och två socknar mötas”.
Rolf gjorde sin research, han trodde och hoppades på vaggan.
I en expedition, skildrad av tidningen Expressen, lånade han en minsvepare från armén och satte tillsammans med författaren och journalisten Lasse Widding igång med sökandet.
De svepte i dagar, vissa fynd gjordes, dock ingen guldvagga.
Sista dagen, sista chansen: en väl undangömd grotta, där en av huvudpersonerna i dramat sades ha gömt sig 236 år tillbaka.
Rolf och Lasse fann grottan, Rolf tog av sig ullkavajen och kröp in, kravlade fram i mörkret, centimeter för centimeter.
Då, äntligen, gav minsveparen utslag – instrumentnålen sköt upp från 0 till 80.
Efter att ha snavat bland klippblock, förbannat alla knott och dividerat med kartan hittade jag rätt. På med pannlampan, på med knäskydden.
Därpå började jag krypa, centimeter för centimeter.
Kranier från möss, gråsuggor överallt i dunklet. Precis som när Rolf var här. Då han kände på stenarna, funderade om det bakom någon av dem kunde ligga… och faktiskt, minsveparen ljög inte, för…
Efter åtta meter in i grottan förstod jag att det verkligen var här som Rolf…
Mer tänker jag inte avslöja i denna blogg.
I går lämnade jag ett kapitel till förlaget med den fulla storyn om vad som hände mig i grottan och främst – hur det gick med Rolf Blomberg och hans Expedition Guldvaggan.
Min biografi Folkhemmets äventyrare tar form.
Att färdas i Rolfs spår är ett sant äventyr där jag har hamnat och fortsätter att hamna på de mest oväntade platser. Som i en bortglömd grotta på en stormpinad ö som heter Tjörn.