Blank päls, ett uttrycksfullt ansikte med kastanjebruna ögon. Därtill lite av en ficktjuv och öldrickare som gillade att sola sig på ett balkongräcke, vilken kille.
Första gången Rolf Blomberg kom till Göteborgs Naturhistoriska museum presenterades han för den kluriga, skojfriska makaken.
Som unge fångades Monjet av museimannen Walter Kaudern, detta i november-december 1916 i Pipikoro, söder om Korofloden i Central-Celebes.
Rolf blev mycket förtjust i Monjet och såg honom växa upp på museet. Tills Rolf en dag fann den lille glädjespridaren uppstoppad i en monter.
Monjet lämnade sin fruktlåda och jordelivet den 19 december 1938.
Var gång jag besöker Naturhistoriska hälsar jag på honom.
Han blev cirka 22 år.
I min kommande biografi över Rolf Blomberg ingår ett extremt fylligt kapitel, nyligen lämnat till min förläggare, om Rolf som fångstman åt främst Naturhistoriska i Göteborg.
I kapitlet berättar jag bland annat om vilka insikter Rolf gjorde under dessa, i början blodiga, uppdrag. Ett tidsdokument med museigrafiska minnesmärken.
I dag är museets inriktning en helt annan, vilket uppskattas. Men det tog tid att nå dit.
Monjet är en symbol för denna onödigt långa vandring, som dessvärre ännu pågår i vår värld och i många fall inte ens har påbörjats, till vad som är verklig civilisation – människans respekt för andra arters liv.
Därför borde Monjets minne årligen hedras på hans dödsdag.