Lunchen avbryts av att brevbäraren knackar på min ekdörr och överräcker pappröret från Seriesamlarna i Lund.
– Försiktigt, säger jag. Den innehåller en orm.
Äntligen dök den upp på marknaden: filmaffischen till Rolf Blombergs och Torgny Anderbergs bejublade långfilm Anaconda.
Troligen är endast en handfull exemplar bevarade.
Finns även en enklare, brunmelerad variant som trycktes till själva premiären, innan recensenterna hade sagt sitt. Ett exemplar av den har spolats fram de senaste tio åren, den knep en stjärnfotograf i Östersund.
Därtill lär det finnas en till, en alldeles fantastisk som liknar ett bokomslag och med en grön anakonda runt Rolfs bilder. Den polska har en egen estetik…
Men i dag fick jag alltså den svenska i flerfärg – se bilden ovan – en välbevarad affisch, stämplad SKANDIA BIO LÄNNÄS FH. Datum: torsdag 14 april 1955.
Lännäs ligger i Örebro kommun och FH står för Folkets Hus, vilket invigdes den 31 mars 1935. Alldeles intill byggdes samma år Lännäs Folkets Park.
Stora salen, där Anaconda visades, i Lännäs FH rymmer 125 personer.
Byggnaden är mycket bygdegårdslik, detta i kontrast till en filmvisningsplats som Palladium i Göteborg:
http://www.folkpark.nu/folketshus/lannas.htm
Tydligen är det FHP, Folkets Hus och Parker, som än i dag innehar rättigheterna till Anaconda.
Några av dåtidens tyckares omdömen om filmen:
”I nivå med de yppersta dokumentärskildringar av djungel, människor och djur som någonsin gjorts” skrev Aftontidningen
”Applåden på premiären var ovanligt hjärtlig och ovanligt välförtjänt!” ansåg Expressen.
Aftonbladets recensent var lyrisk:
”Önskefilm för reslystna och äventyrsälskande i åldern fem till nittiofem år!”
Dagens Nyheter instämde med ett eget utropstecken:
”Filmen är en bragd!”
För några dagar sedan skrev jag här på bloggen om den numera ödelagda biografen Palladium i Göteborg, där Anaconda hade premiär 1954.
På översta exteriörbilden i det inlägget syns märken i biofasaden efter de gamla lådorna, vilka en gång exponerade Anaconda-affischen.
Hade varit härligt att en afton slinka in på Palladium, köpa varma popcorn, ett par Käck – lakritskolan som introducerades just 1954 – och en Anaconda-biljett till höger parkett.
Fast vad hände egentligen med den väldiga ormen, den som kunde sluka ett helt vattensvin?
Jodå, jag har spårat anakondaskinnet.
Jag vet exakt var det förvaras, långt från den tropiska pöl Rolf en gång drog upp ormen ur.
Den fulla storyn serverar jag i boken Folkhemmets äventyrare.
Affischen sitter snyggt inramad på väggen ovanför mitt skrivbord!
Tittar på den varje dag och drömmer mig bort till varmare breddgrader, kanske nästa månad, kanske nästa år. Åka tillbaka till Ecuador, det var ju så länge sedan. Tillbaka till Macas, tillbaka till Sucua, tillbaka till Puerto Lopez, tillbaka till Quito. Kanske nästa år, kanske.
Jag såg filmen på Palladium 1954 tillsammans med min Mamma, jag var 6 år och lite rädd minns jag.