Till och från wallas det om Rolf Blomberg på film, för närvarande har jag kontakt med två och en halv frilansfilmare som flaggat sitt intresse för samarbete i frågan.
Samtliga är skickliga, erfarna och ytterst kompetenta, även intellektuellt. Så, vem vet. Kanske, kanske. En sleeper vore inte fel. Men det är långt kvar.
Ovan ser ni två män av vikt som tog hand om Rolfs material och förfärdigade det till journalfilmer från Svensk Filmindustri i Råsunda.
Glasögonprydde Gunnar Skoglund tog, bland mycket annat, hand om manuskript och på bilden till höger syns även Harald Molander, legendarisk speaker i SF-journalernas aktuella glimtar och reportage.
Alla var glada och tacksamma över Rolfs material. Vinklarna satte han själv och det räckte bra med en titel som ”Svenskt i Australien”. Annorlunda blev det i efterkrigstid, Rolf hann inte göra särdeles många journalfilmer innan fenomenet var passé.
Han fortsatte med långfilmer, men även dessa nådde sitt bäst före-datum vad gällde innehåll och dramaturgi. Det räckte inte längre att vara på plats i exotiska miljöer, för övrigt hade Sverige mot 1960-talet fått nog av exotism. Den politiska vinkeln tog över och Rolf hängde på i samarbete med Torgny Anderberg.
Rolfs popularitet förlängdes därmed in i en ny generation.
Idag är filmförutsättningarna åter andra, möjligen än mer komplicerade. Det krävs lite mer, kostar lite mer. Bland annat. Så kanske, kanske.