GIL DAHLSTR\u00d6M<\/p>\n
\u201dHan beh\u00f6vde nog humorn f\u00f6r att \u00f6verleva.\u201d<\/p>\n
Det var n\u00e5got speciellt med den d\u00e4r Blomberg.<\/p>\n
Bra B\u00f6cker gav p\u00e5 70-talet ut ett par av hans titlar i stora upplagor och d\u00e5 blev vi goda v\u00e4nner, s\u00e5 han h\u00f6rde av sig om han var i Sverige. Vi \u00e5t middagar och tr\u00e4ffades \u00e4ven utanf\u00f6r Bra B\u00f6cker-sammanhang.<\/p>\n
F\u00f6rlagschefen Rolf Janson beundrade Rolf Blomberg och f\u00f6rs\u00f6kte underl\u00e4tta lite f\u00f6r honom, bland annat k\u00f6rde han honom fr\u00e5n Stockholm hit till Sk\u00e5ne. D\u00e5 h\u00e4lsade vi p\u00e5 Eric Lundqvist som bodde i skogarna i \u00d6sterg\u00f6tland med sin Sari.<\/p>\n
Eric och Rolf var som djungelbr\u00f6der med allt de hade upplevt tillsammans.<\/p>\n
I \u00f6ver 30 \u00e5r var jag redakt\u00f6r p\u00e5 Bra B\u00f6cker och att vara Rolfs redakt\u00f6r var inga problem. Inte v\u00e4rldens b\u00e4sta stilist, det kan man inte anklaga honom f\u00f6r. Men l\u00e4tt att samarbeta med och hur sp\u00e4nnande som helst att h\u00f6ra hans historier.<\/p>\n
Han ber\u00e4ttade roliga anekdoter, saker som intr\u00e4ffade under hans resor, ofta dr\u00e5pliga.<\/p>\n
Jag minns att han var hembjuden p\u00e5 frukost till ambassad\u00f6ren eller om det var konsuln i n\u00e5got asiatiskt land. Innan han gick dit polerade han skorna hos en skoputsarpojke p\u00e5 gatan.<\/p>\n
Kvart i fem p\u00e5 morgonen kom han till frukostm\u00f6tet. D\u00e4r var det antika m\u00f6bler och hej och h\u00e5. D\u00e5 de \u00e5t tyckte Rolf pl\u00f6tsligt att konsulns hustru stirrade p\u00e5 hans f\u00f6tter. Mattan var vit, men \u00f6verallt p\u00e5 den syntes svarta skoavtryck. Skokr\u00e4men hade inte varit av b\u00e4sta sort.<\/p>\n
Frukosten fortsatte med att Rolf skulle knacka ett \u00e4gg.<\/p>\n
Av n\u00e5gon knasig anledning fl\u00f6g det ur koppen. D\u00e5 han skulle f\u00e5nga \u00e4gget i luften r\u00e5kade han luta sig bak\u00e5t s\u00e5 att stolen kn\u00e4cktes under honom. Bedr\u00f6vligt pinsamt, tyckte Rolf, men det blev en bra historia.<\/p>\n
M\u00f6ten med m\u00e4nniskor var en stor sak i hans liv. Han ber\u00e4ttade om ett indianfolk som han inte ville s\u00e5ra n\u00e4r de bj\u00f6d p\u00e5 grillad apa. Apan liknade ett foster och det hade han lite sv\u00e5rt med.<\/p>\n
Herregud, det var mycket humor i Rolf Blomberg. Han kunde se det roliga i pinsamma situationer, fast just n\u00e4r det h\u00e4nde var han nog inte s\u00e5 road.<\/p>\n
Snar p\u00e5 att skratta, l\u00e4ttsam att umg\u00e5s med. Men han hade \u00e4ven allvarliga drag. Han drabbades av sorger och el\u00e4nden. Sonen Staffan som dog, frun som dog och allt. S\u00e4rskilt f\u00f6rlusten av Staffan tog honom h\u00e5rt. Det syntes. Rolf hoppades att de skulle b\u00f6rja ses lite oftare, \u00e5teruppta kontakten och s\u00e5 h\u00e4nde det, en v\u00e4ldig chock.<\/p>\n
\u00c4nd\u00e5 denna n\u00e4rhet till skrattet.<\/p>\n
Han beh\u00f6vde nog humorn f\u00f6r att \u00f6verleva. Det klart, Rolf f\u00f6rde ett tufft liv. Dels frestade det p\u00e5 att bo i olika l\u00e4nder och resa s\u00e5 primitivt som han gjorde. Sedan var han inte alltid s\u00e5 f\u00f6rsiktig med sig sj\u00e4lv, om jag utrycker mig s\u00e5.<\/p>\n
Han var absolut ingen framfusig person. V\u00e4luppfostrad, belevad.<\/p>\n
En g\u00e5ng var jag i Stockholm f\u00f6r jobbets skull, d\u00e5 ringde min chef Rolf Janson och undrade om jag hade best\u00e4mt var jag skulle \u00e4ta. Det hade jag inte, s\u00e5 han sa: D\u00e5 kan du ringa det h\u00e4r numret och fr\u00e5ga om du f\u00e5r lov att bjuda p\u00e5 lunch. Vem numret gick till fick jag inte veta.<\/p>\n
Jag ringde och den som svarade var Rolf Blomberg. Han var i Sverige f\u00f6r att klippa en film och skrattade gott. Vi gick till Riche, tror jag att det var.<\/p>\n
Ja, han var \u00f6ppen f\u00f6r infall. Fast korrekt. Han uppf\u00f6rde sig st\u00e4dat, n\u00e4stan tj\u00e4nstemannam\u00e4ssigt.<\/p>\n
Rolf Janson har alltid varit en gener\u00f6s f\u00f6rl\u00e4ggare. Eftersom f\u00f6rlaget i H\u00f6gan\u00e4s inte l\u00e5g i city ville han att f\u00f6rfattarna skulle k\u00e4nna sig omh\u00e4ndertagna. Vi \u00e5t middag med dem, ordnade boende och k\u00f6rde dem till flyget i Kastrup. S\u00e5dant var de inte vana med fr\u00e5n f\u00f6rlagen i Stockholm.<\/p>\n
Rolf Blomberg s\u00e5lde bra och var folkk\u00e4r.<\/p>\n
B\u00f6ckerna han skrev var inte stora, allts\u00e5 inga tjocka manus. Egentligen var han v\u00e4l inte fullt inriktad p\u00e5 skrivandet. Fotografering roade honom nog mer.<\/p>\n
Vi f\u00f6rs\u00f6kte ordna en fotoutst\u00e4llning i Sverige, men det blev ingen. F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan hade de en stor Blomberg-utst\u00e4llning p\u00e5 White Room Gallery i Los Angeles som uppm\u00e4rksammades. P\u00e5 sitt s\u00e4tt var han kanske en b\u00e4ttre fotograf \u00e4n f\u00f6rfattare.<\/p>\n
Rolf Blomberg och Sten Bergman kallades forskningsresande. S\u00e5 fort de hade varit n\u00e5gonstans h\u00f6ll de f\u00f6redrag och drog stor publik till Folkets Hus och f\u00f6reningslokaler. N\u00e4r det allm\u00e4nna resandet kom ig\u00e5ng anlitades de som sakkunniga, som det hette.<\/p>\n
Nu har m\u00e4ngder av folk varit p\u00e5 Gal\u00e1pagos och lite varstans. Det hade man inte d\u00e5, s\u00e5 det var kittlande ber\u00e4ttelser de levererade.<\/p>\n
Sista g\u00e5ngen jag tr\u00e4ffade Rolf? P\u00e5 det sk\u00e5nska g\u00e4stgiveriet Margretetorp. Sonen Anders tog hand om honom. Rolf hade v\u00e4ldigt d\u00e5lig syn, var inte heller s\u00e5 frisk l\u00e4ngre.<\/p>\n
Tord Wallstr\u00f6m, en f\u00f6rsagd person som hade rest i uppt\u00e4ckares fotsp\u00e5r, var med. Bra B\u00f6cker gav ut Tords bok Svenska uppt\u00e4ckare om svenska pionj\u00e4rer fr\u00e5n vikingarna till Rolf Blomberg. Han och Rolf hade tydligen brevv\u00e4xlat, men aldrig tr\u00e4ffats.<\/p>\n
Jag tror inte att Rolf l\u00e4ngtade hem till Sverige.<\/p>\n
Efter att hans mamma gick bort \u00e5kte han aldrig till Stockby g\u00e5rd och det verkade inte som att han hade planer p\u00e5 att flytta till Sverige. Inte ens sista g\u00e5ngen d\u00e5 p\u00e5 80-talet n\u00e4r han \u00e4nd\u00e5 var sjuk. Annars \u00e4r det m\u00e5nga som \u00e5terv\u00e4nder till r\u00f6tterna p\u00e5 \u00e5lderns h\u00f6st.<\/p>\n
Som sagt, n\u00e5got speciellt med den mannen.<\/p>\n
Minns n\u00e4r han bes\u00f6kte mig och min familj i H\u00f6gan\u00e4s. D\u00e4r satt han och trollband v\u00e5ra sm\u00e5barn med historier om indianer, djungler och gud vet allt. Vi fick en sk\u00e5l som jibaroindianerna hade gjort. De var visst huvudj\u00e4gare, sa han. Tyv\u00e4rr gick sk\u00e5len s\u00f6nder.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
GIL DAHLSTR\u00d6M \u201dHan beh\u00f6vde nog humorn f\u00f6r att \u00f6verleva.\u201d Det var n\u00e5got speciellt med den d\u00e4r Blomberg. Bra B\u00f6cker gav p\u00e5 70-talet ut ett par av hans titlar i stora upplagor och d\u00e5 blev vi goda v\u00e4nner, s\u00e5 han h\u00f6rde av sig om han var i Sverige. Vi \u00e5t middagar och tr\u00e4ffades \u00e4ven utanf\u00f6r Bra &hellip Continue reading