![\"\"](\"https:\/\/media.rolfblomberg.se\/2011\/12\/LALLE-BILD-BERGENHOLTZ.jpg\" "\\"LALLE")
<\/a><\/p>\nEn sak som gjorde mig hysteriskt glad, gl\u00f6mmer det aldrig, var n\u00e4r jag s\u00e5g Rolf Blombergs och Torgny Anderbergs film Anaconda p\u00e5 Centrumbiografen i Alvesta.<\/p>\n
Den filmen gjorde ett sansl\u00f6st genomslag i folkhemmet, helt fantastiskt.<\/p>\n
Du skall t\u00e4nka, att d\u00e5 Rolf Blomberg och Sten Bergman f\u00f6rel\u00e4ste var det fullbokat. S\u00e5 popul\u00e4rt var det.<\/p>\n
Vi svenskar hade levt isolerade under ett krig och visste att det fanns en v\u00e4rld, men f\u00f6rstod inte vad den v\u00e4rlden bestod av. Vi drogs ut till det ok\u00e4nda, till det nya.<\/p>\n
Nu \u00e4r det s\u00e5 vanligt, men p\u00e5 den tiden var det en helt annan\u2026 Du vet, d\u00e5 var jag \u00f6vertygad om att jag aldrig skulle f\u00e5 komma ut och resa. Det fanns en l\u00e4ngtan bort fr\u00e5n Sverige och med isoleringen blev den l\u00e4ngtan s\u00e5 mycket st\u00f6rre.<\/p>\n
Turismen l\u00e5g i sin linda n\u00e4r jag och Rolf tr\u00e4ffades p\u00e5 1960-talet. Jag satte i g\u00e5ng det remarkabla 1960 n\u00e4r jag arrangerade f\u00f6rsta jorden runt-resan. En sensation p\u00e5 sin tid, med charter i en DC-6:a runt jorden.<\/p>\n
Vi p\u00e5 Brodin Touring hade monopol p\u00e5 det i fem, sex \u00e5r. Det startade ett intresse f\u00f6r andra delar av v\u00e4rlden. Ving och Brodin var de stora p\u00e5 charter p\u00e5 den tiden. D\u00e5 k\u00f6rdes ingen charter vintertid, bara p\u00e5 sommaren. Flygplanen stod lediga p\u00e5 vintern och p\u00e5 s\u00e5 vis kom jag med flygbolaget Transair att ordna jorden runt-resan.<\/p>\n
Jag tr\u00e4ffade Rolf Blomberg och Torgny Anderberg mycket tidigt. Hur vi tr\u00e4ffades minns jag inte. Rolf var hemma fr\u00e5n Sydamerika\u2026 N\u00e4e, jag \u00e4r ledsen, kommer inte ih\u00e5g det. Vi blev i alla fall v\u00e4ldigt goda v\u00e4nner med en g\u00e5ng, vi tre.<\/p>\n
Torgny var intresserad, Rolf lite mer avvaktande. Men vi k\u00f6rde ig\u00e5ng och b\u00f6rjade med Gal\u00e1pagos. Vi hade en god v\u00e4n i Ecuador, Eduardo Proano som startade Metropolitan Touring, vilket i dag \u00e4r Ecuadors st\u00f6rsta resebolag.<\/p>\n
Rolf och Torgny var reseledare p\u00e5 v\u00e5r f\u00f6rsta gruppresa till Gal\u00e1pagos. Turistgruppen fick bo p\u00e5 den gamla b\u00e5ten Lina A, Gal\u00e1pagos f\u00f6rsta kryssningsfartyg. Det var ett helsike att f\u00e5 folket fr\u00e5n b\u00e5ten till \u00f6arna. Rolf och Torgny sa: Fan Lalle, vi har k\u00e5nkat p\u00e5 de h\u00e4r m\u00e4nniskorna. Vi fick ju b\u00e4ra dem i land! Ja, det var innan det var s\u00e5 fint ordnat som nu.<\/p>\n
Jag och Rolf var tillsammans ett liv, s\u00e5 att s\u00e4ga . F\u00f6r vi var tillsammans tills han dog. Vi hade den exotiska kr\u00e4ftskivan med Araceli, Rolf och Marcela h\u00e4r hemma i Sm\u00e5land.<\/p>\n
Torgny och jag f\u00f6rs\u00f6kte \u00e5ka till Ecuador f\u00f6r att fira Rolfs f\u00f6delsedagar.<\/p>\n
Speciellt kommer jag ih\u00e5g n\u00e4r han skulle fylla 80. Jag var i Santiago d\u00e5 Torgny ringde och sa: Du m\u00e5ste ta v\u00e4gen om Quito f\u00f6r Rolf fyller 80 i \u00f6vermorgon. S\u00e5 jag fl\u00f6g dit. D\u00e5 ringde Torgny igen: Lalle, jag har tagit fel p\u00e5 ett \u00e5r. Han \u00e4r bara 79.<\/p>\n
Rolf bodde i omg\u00e5ngar i Sverige, som du vet. Han \u00e4lskade sin Araceli, men hade problem med henne. Hon var egensinnig och argsint. J\u00e4klar, vilket liv det var m\u00e5nga g\u00e5nger.<\/p>\n
Vi gick alltid p\u00e5 olika svenska ambassadtillst\u00e4llningar i Quito. Minns s\u00e4rskilt den g\u00e5ngen jag skulle h\u00e4mta Rolf vid deras hus. D\u00e5 kom Araceli instormande och Rolf f\u00f6rklarade att vi m\u00e5ste g\u00e5 f\u00f6r att hinna. Jag skall sy kl\u00e4nningen f\u00f6rst, sa hon. Vad fan, s\u00e4ger du? Du kan v\u00e4l inte sy en kl\u00e4nning. Vi skall ju g\u00e5 nu, sa vi.<\/p>\n
\u00c5h, j\u00f6sses. Ojojoj. V\u00e4rst var att Rolf inte fick g\u00e5 f\u00f6r Araceli. Han var f\u00f6rtvivlad, f\u00f6r han hade sett fram emot festen s\u00e5 l\u00e4nge. Vi kom att h\u00e4cka p\u00e5 mitt rum p\u00e5 Colon Quito Hotel. Du kan inte ha det h\u00e4r livet med henne, sa jag. Men han klarade inte att bryta, utan gick tillbaka p\u00e5 kv\u00e4llen. Klart att han var en toffel.<\/p>\n
Han var en s\u00e5 sn\u00e4ll person, Rolf. S\u00e5 s\u00f6t mot sina fruar. En enorm romantiker, \u00f6dmjuk. N\u00e4, jag tyckte\u2026 Jag tyckte f\u00f6rf\u00e4rligt mycket om honom. Nu har du v\u00e4ckt en massa k\u00e4nslor hos mig.<\/p>\n
P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt var jag och Rolf likadana sj\u00e4lar, absolut. Att se oss omkring, uppt\u00e4cka saker. Vi kunde pokulera l\u00e4nge om v\u00e5ra indianer och resandet. Torgny var det tredje fundamentet i det hela och en annan typ av m\u00e4nniska.<\/p>\n
Vi var ett g\u00e4ng som var tillsammans. Rolf Blomberg, Torgny Anderberg, Sten Bergman, en biolog i Roslagen och jag. Sven Gills\u00e4ter kom med lite senare. Vi hade f\u00f6rf\u00e4rligt trevligt, allts\u00e5.<\/p>\n
Sven och Rolf var inte s\u00e5ta v\u00e4nner, nej. Jag sa till Sven m\u00e5nga g\u00e5nger\u2026 F\u00f6r Gal\u00e1pagos var Rolfs inmutning, om vi s\u00e4ger s\u00e5, och den tog Sven \u00f6ver lite grann med sin bok Urtid i nutid.<\/p>\n
En g\u00e5ng hade vi \u00e5rsm\u00f6te p\u00e5 Travellers Club, d\u00e4r Rolf och Torgny var mina faddrar. D\u00e5 hade kungen just varit med Sven p\u00e5 Gal\u00e1pagos. Sven var klubbm\u00f6tets huvudtalare om den resan. Jag sa till Sven att han m\u00e5ste tala om Rolf ocks\u00e5 och det gjorde han.<\/p>\n
Det fanns alltid en viss animositet d\u00e4r. N\u00e4r Rolf satt med v\u00e4nner kunde han s\u00e4ga att han tyckte det var lite bittert att det var Sven som hade \u201duppt\u00e4ckt\u201d Gal\u00e1pagos. Men han visade aldrig n\u00e5got ut\u00e5t.<\/p>\n
Han hade j\u00e4mt underliga saker att ber\u00e4tta. Vi drack whisky och tittade p\u00e5 krympta huvuden, tsantsas. Han kikade p\u00e5 dem och sa: nu har jag tr\u00e4ffat indianer som \u00e4r s\u00e5 skickliga att de kan g\u00f6ra tsantsas av folk \u00e4nda fr\u00e5n fotkn\u00f6larna och upp. Jag svarade: D\u00e5 j\u00e4vlar Rolf skall jag tala om f\u00f6r dig att vi har druckit f\u00f6r mycket.<\/p>\n
En g\u00e5ng satt vi p\u00e5 mitt kontor och jag hade en spansk v\u00e4n d\u00e4r, Juan. Vi tre gick ut i v\u00e5rvinterns Stockholm. Rolf och Juan samtalade n\u00e4r Rolf r\u00f6rde vid Juan s\u00e5 att de stannade till. D\u00e5 kom det en istapp och svepte bort Rolfs hatt. Hade Rolf inte stannat upp hade han f\u00e5tt tappen i huvudet och d\u00f6tt.<\/p>\n
Vi blev v\u00e4ldigt uppr\u00f6rda, men d\u00e5 ber\u00e4ttade Rolf om sin tyske v\u00e4n. En man som var framst\u00e5ende stridspilot under andra v\u00e4rldskriget. Denne kom till Sydamerika, k\u00f6rde flygplan hit och dit i djungeln.<\/p>\n
Efter n\u00e5gra \u00e5r ville tysken \u00e5terv\u00e4nda hem och gjorde det med b\u00e5t till Bremerhaven. D\u00e5 han gick nedf\u00f6r landg\u00e5ngen halkade han p\u00e5 ett bananskal, slog i huvudet och dog. L\u00e5ter barockt, men det var typiskt Rolf. Han hade alltid n\u00e5got som var \u00e4nnu v\u00e4rre.<\/p>\n
De sista \u00e5ren tyckte han om att komma ifr\u00e5n. Han k\u00e4nde sig bunden av att beh\u00f6va sitta i l\u00e4genheten. Det klart, en s\u00e5dan m\u00e4nniska som hade levt ett s\u00e5dant liv med myror i byxorna hela tiden.<\/p>\n
D\u00e5 han kom hem till Sverige k\u00e4nde han sig lika\u2026 Det var rotl\u00f6sheten. Han fann sig aldrig riktigt hemma n\u00e5gonstans. Blev inte s\u00e5. Enda st\u00e4llet jag verkligen f\u00f6rstod att han tyckte om var huset i Quito innan de stack till Guayaquil.<\/p>\n
Hans resor slogs upp v\u00e4ldigt stort i de svenska tidningarna. I dag finns inget s\u00e5dant. Utvecklingen har sprungit f\u00f6rbi.<\/p>\n
N\u00e4r jag talar om Rolf med m\u00e4nniskor i min \u00e5lder eller yngre f\u00e5r de en v\u00e4ldig respekt i r\u00f6sten. De f\u00e5r en positiv grej. Talar jag med ungdomen vet de inte vem han \u00e4r, inte ett hum om det. D\u00e5 f\u00e5r jag b\u00f6rja p\u00e5 nytt och ber\u00e4tta. \u00c4nd\u00e5 fattar de inte. F\u00f6r de f\u00f6rst\u00e5r inte tidsandan, tiden som var.<\/p>\n
D\u00e5 fanns det inget st\u00f6rre resande. Det b\u00f6rjade s\u00e5 sm\u00e5tt med bussresor 1946 och AB Linjebuss till Paris. Innan dess ingenting. P\u00e5 den tiden fanns det inga resehandb\u00f6cker. Man fick skriva b\u00f6ckerna sj\u00e4lv. Och vilka strapatser i Rolfs resande. De avst\u00e5nd man i dag avverkar p\u00e5 nolltid tog veckor och m\u00e5nader f\u00f6r honom.<\/p>\n
Rolf var den som f\u00f6rde v\u00e4rlden in i folkhemmet Sverige. Han gjorde det p\u00e5 ett s\u00e5 trevligt, m\u00e4nskligt s\u00e4tt. Vi var f\u00f6ljeslagarna som h\u00f6ll hans hand under f\u00e4rden mot ok\u00e4nda m\u00e5l.<\/p>\n
Sedan startade TV och han b\u00f6rjade genast med TV-filmer. S\u00e5 tvekl\u00f6st f\u00f6rde han v\u00e4rlden till de svenska stugorna. Se bara vilken flitig f\u00f6rfattare han var. Fick du tag p\u00e5 en bok var det suggestiv l\u00e4sning. Jag menar, om indianerna, krympta huvuden och inkaskatterna han jagade.<\/p>\n
Rolf och Sten Bergman var de som ledde in oss i denna magiska v\u00e4rld. Sten var mer koncentrerad p\u00e5 vissa omr\u00e5den, som Papua Nya Guinea. Men Rolf var med oss i b\u00e5de Asien och Sydamerika. Han var MED oss och det \u00e4r fascinerande.<\/p>\n
Sista g\u00e5ngen jag tr\u00e4ffade Araceli satt vi i soffan, hon och jag. Rolf satt p\u00e5 en stol bredvid. Araceli gr\u00e4t och h\u00f6ll om mig. Hon sa: Lalle, jag \u00e4r s\u00e5 ledsen f\u00f6r Rolf \u00e4r d\u00f6d. Hon var alldeles f\u00f6rtvivlad. Men han sitter ju d\u00e4r, sa jag. Ja, jag sitter ju h\u00e4r, sa Rolf. Nej nej, det \u00e4r inte han. Han \u00e4r d\u00f6d. sa Araceli. Ja, hon var verkligen d\u00e5lig. Mot slutet var b\u00e5da f\u00f6rvirrade.<\/p>\n
Sista g\u00e5ngen jag tr\u00e4ffade Rolf fick han sin sk\u00f6terskas till\u00e5telse att g\u00e5 ut. S\u00e5 vi tog en runda. Lalle, jag \u00e4r visserligen 300 \u00e5r, sa Rolf under promenaden. Du \u00e4r 83, sa jag. Nej, jag \u00e4r 300. Men vet du vad vi g\u00f6r. Vi g\u00e5r inte hem, utan nu sticker vi in i djungeln. Du och jag. Vi tar ett hotellrum och s\u00e5 drar vi till indianerna i gryningen. F\u00f6r jag tror jag vet var skatten ligger.<\/p>\n
Jag f\u00f6rstod l\u00e4get och svarade: Rolf, jag tror att vi skall g\u00e5 hem f\u00f6rst.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
LALLE BERGENHOLTZ \u201dRolf var den som f\u00f6rde v\u00e4rlden in i folkhemmet Sverige.\u201d En sak som gjorde mig hysteriskt glad, gl\u00f6mmer det aldrig, var n\u00e4r jag s\u00e5g Rolf Blombergs och Torgny Anderbergs film Anaconda p\u00e5 Centrumbiografen i Alvesta. Den filmen gjorde ett sansl\u00f6st genomslag i folkhemmet, helt fantastiskt. Du skall t\u00e4nka, att d\u00e5 Rolf Blomberg och &hellip Continue reading