![\"\"](\"https:\/\/media.rolfblomberg.se\/2011\/12\/LABAN.jpg\" "\\"LABAN\\"")
<\/a><\/p>\nV\u00e5r expedition kostade Nordisk Tonefilm en f\u00f6rm\u00f6genhet.<\/p>\n
Folkets Hus Riksorganisation \u00e4gde Tone mellan 1944 och 1969. Det var arbetarr\u00f6relsens filmbolag. Sven Edvin Salje, filmer med socialdemokratisk v\u00e4rdegrund.<\/p>\n
Men bolagets mest k\u00e4nda film blev Hon dansade en sommar, Arne Mattssons rulle d\u00e4r Ulla Jacobssons nakna br\u00f6st visades i n\u00e4rbild. En skandalsucc\u00e9 som gav enorma pengar.<\/p>\n
Rolf och Torgny Anderberg skulle g\u00f6ra en ny spelfilm i Brasilien 1958. N\u00e5gra \u00e5r tidigare hade de varit d\u00e4r och gjort filmen Anaconda, men den fotografen blev sjuk s\u00e5 det var inte aktuellt att ha med honom igen. En annan fotograf, Kalle Bergholm, hoppade in och v\u00e4grade \u00e5ka utan mig. Tv\u00e5 fotografer, f\u00f6rklarade han, var bra ifall en insjuknade i djungeln.<\/p>\n
Min f\u00f6rsta uppgift blev att organisera expeditionens teknik. Filmningen skulle ske i CinemaScope, ett specialobjektiv som anv\u00e4ndes endast i Amerika.<\/p>\n
Djur skulle vi filma. AGAs optikavdelning p\u00e5 Liding\u00f6 byggde d\u00e4rf\u00f6r ett objektiv som bara fanns i Hollywood. L\u00e5ng br\u00e4nnvidd, s\u00e5 att man med CinemaScope kunde ta n\u00e4rbilder p\u00e5 l\u00e5ngt h\u00e5ll, en banbrytande teknik.<\/p>\n
Expeditionen for iv\u00e4g i ett SAS-plan, utrustningen som cargo. P\u00e5 flygplatsen i Rio m\u00f6tte Rolf, som sa: \u00c4h, l\u00e4mna filmgrejerna i tullen. Vi h\u00e4mtar det p\u00e5 m\u00e5ndag. L\u00e4t bra, men p\u00e5 m\u00e5ndagen fick vi inte ut prylarna. Tj\u00e4nstem\u00e4nnen skulle mutas och vi kunde inte s\u00e5dant.<\/p>\n
Rolf for till tullen n\u00e4stan dagligen, f\u00f6r han hade f\u00e5tt diplomatpass. Sveriges utrikesminister, som Rolf hade kontakt med, skrev till Brasiliens inrikesminister och bad p\u00e5 sina kn\u00e4n att han skulle hj\u00e4lpa Rolf, men inget h\u00e4nde.<\/p>\n
Dagarna passerade, m\u00e5naderna gick. I 90 dagar levde vi som miljon\u00e4rer p\u00e5 Copacabana med traktamenten fr\u00e5n Tonefilm, lyxhotell, strandliv och ingen filminspelning. Rolf hade malaria och fick en kraftig feberattack. Annars var allt frid och fr\u00f6jd, f\u00f6rutom det med filmutrustningen.<\/p>\n
P\u00e5 kungens f\u00f6delsedag var vi p\u00e5 svenska ambassaden d\u00e4r vi tr\u00e4ffade f\u00f6re detta fotbollsspelaren Gunnar \u201dOj-oj\u201d G\u00f6ransson, han som 1950 refererade fotbolls-VM d\u00e5 Sverige m\u00f6tte Brasilien. Han var Facits man i Sydamerika, importerade skrivmaskiner med framg\u00e5ng. En tysk kontakt till honom kom att l\u00f6sa v\u00e5rt problem och det kostade oss runt 30 000 kronor. Det var vad Tonefilm betalade f\u00f6r oss per vecka i Rio. Minst. T\u00e4nk d\u00e5 vad v\u00e5ra 90 dagar m\u00e5ste ha g\u00e5tt p\u00e5.<\/p>\n
Vi fl\u00f6g in i Amazonas djungel med ett sj\u00f6flygplan.<\/p>\n
F\u00f6rsta anhalterna var B\u00e9lem och Manaus l\u00e4ngs Amazonfloden. Fifty-fifty om man skulle komma d\u00e4rifr\u00e5n p\u00e5 grund av alla sjukdomar. Varmt, fuktigt, insekter. Jag var 23 \u00e5r, yngst i g\u00e4nget och hade inte upplevt n\u00e5got liknande tidigare.<\/p>\n
Minns att Rolf var hygglig mot mig. Otroligt sn\u00e4ll och\u2026 Han slog inte ihj\u00e4l malariamyggorna som landade p\u00e5 honom. Han bl\u00e5ste bort dem. Det var liksom\u2026 Ja, det var Rolf.<\/p>\n
Regnperioden \u00f6verraskade oss, v\u00e4garna rann bort. V\u00e5r kurs var satt p\u00e5 Rio das Mortes, De d\u00f6das flod en bit uppf\u00f6r Amazonfloden. Slutligen fick vi f\u00f6lja med i tv\u00e5 lastbilar. De 40 milen tog en vecka att avverka. Vi fastnade konstant i lera. Emellan\u00e5t fick vi hugga ny sidov\u00e4g och dra bilarna med muskelkraft.<\/p>\n
Under den f\u00e4rden hade vi med oss en kvinna fr\u00e5n djungeln. Innan regnet hade hon tagit sig till civilisationen f\u00f6r att f\u00f6da sitt barn och d\u00e5 ov\u00e4dret satte in kunde hon inte ta sig hem. Bebisen var j\u00e4ttesjuk. Rolf erbj\u00f6d dem en svag dos magmedicin i hopp om att barnet skulle m\u00e5 b\u00e4ttre.<\/p>\n
Vet inte om de tog det, men barnet dog. Mamman bredde ut en vit filt vid v\u00e4gen, lade sitt d\u00f6da barn p\u00e5 det och bad en b\u00f6n. Rolf var f\u00f6rtvivlad. Jag kunde inte undg\u00e5 att fotografera dramat. D\u00e5 brast det f\u00f6r Rolf och han sk\u00e4llde ut mig.<\/p>\n
Kocken T\u00falio fr\u00e5n Argentina, ja. En av de sista kv\u00e4llarna p\u00e5 De d\u00f6das flod ville vi ha varm choklad. M\u00f6rkt ute, T\u00falio var onykter. Han skulle t\u00e4nda spritk\u00f6ket och slog ut r\u00f6dspriten. Den rann \u00f6ver bordet, \u00f6ver hela honom. Pl\u00f6tsligt stod han och allt omkring honom i l\u00e5gor.<\/p>\n
Han hoppade i floden, vi drog upp honom. Elden slocknade, men T\u00falio var br\u00e4nnskadad s\u00e5 in i b\u00e4nken. Han hade s\u00e5 ont att han hoppade tillbaka i vattnet och vi plockade upp honom. S\u00e5 h\u00f6ll det p\u00e5. Hemska bl\u00e5sor \u00f6ver kroppen. Vi tog oss till en plats d\u00e4r ett flygplan kunde landa och f\u00f6ra honom till sjukhus. Det var det sista vi s\u00e5g av kocken.<\/p>\n
Lite sorgligt, men han hade smugglat med sig sprit som vi inte visste om. Rolf hade anlitat honom i Rio. Efter\u00e5t kr\u00e4vde han Rolf och Torgny p\u00e5 skadest\u00e5nd. De slog ifr\u00e5n sig, menade att de inte kunde st\u00e5 f\u00f6r det. Vet inte om Tonefilm hade f\u00f6rs\u00e4kring, men jag tror han fick en slant.<\/p>\n
Och lille Laban! Du har r\u00e4tt, det var en annan Laban som var med i Anaconda. \u00c4ven denna expedition skulle ha en apa som maskot. S\u00e4kert en baktanke. Att de som kom ih\u00e5g Anaconda skulle tro att det var samme Laban. Men Laban i Anaconda var nog en vr\u00e5lapa. Rolf k\u00f6pte v\u00e5r Laban, en ullapa, p\u00e5 marknaden i Rio. Jag och Olle Bohlin, ljudtekniker och \u00e4ventyrare, hade hand om honom p\u00e5 hotellet. Laban var s\u00e5 k\u00e4r i oss att det inte gick att l\u00e4mna honom. D\u00e5 for han upp i gardiner och kl\u00e4ngde runt.<\/p>\n
En s\u00f6ndagsmorgon hade jag honom p\u00e5 axeln, han h\u00f6ll i sig med svansen runt min hals. Utanf\u00f6r hotellet st\u00f6tte jag p\u00e5 svenska ambassad\u00f6rens fru och barn. \u00c5h, vad s\u00f6t han \u00e4r, sa de. N\u00e4r de klappade honom k\u00e4nde jag ett varmt fl\u00f6de l\u00e4ngs ryggen. Laban kissade ner min rygg och jag backade mot hotellfasaden s\u00e5 att ingen s\u00e5g det.<\/p>\n
Rolf trodde att Laban var en kille, men hon var inte k\u00f6nsmogen. D\u00e4rf\u00f6r s\u00e5g det ut som en liten snopp, fast det var livmodern p\u00e5 v\u00e4g in\u00e5t. D\u00e4rf\u00f6r kallade vi henne Laban, trots att det var en flicka. Det syntes \u00e4nd\u00e5 inte i filmen.<\/p>\n
Laban var med oss i sex m\u00e5nader och p\u00e5 drift emellan\u00e5t. Slutet kommer jag inte ih\u00e5g, om Rolf gav henne till en djurpark eller vad som h\u00e4nde. Laban blev ett signum f\u00f6r Rolf och betydde mycket f\u00f6r publiken som s\u00e5g Anaconda och v\u00e5r film. Vi hade \u00e4ven med oss en n\u00e4sbj\u00f6rnsunge som hette Oskar och tr\u00e4dboaormen Jocke.<\/p>\n
En man fr\u00e5n organisationen Servicio de Protecao ao Indio f\u00f6ljde oss till Amazonas indianstammar. En norrman kom med en \u00e4delsten stor som en knytn\u00e4ve, v\u00e4rd en f\u00f6rm\u00f6genhet. Den hade han bytt till sig fr\u00e5n indianerna mot ett par kalsonger. S\u00e5dant skulle Servicio f\u00f6rhindra. Senare l\u00e4ste vi att organisationen sj\u00e4lva ordnade stenar.<\/p>\n
En fransman hade publicerat en bok, Flagrantes do Brasil. Fina bilder p\u00e5 de vilda Xavante-indianerna. Det inspirerade Rolf och Torgny till v\u00e5rt bes\u00f6k hos dem.<\/p>\n
Nej, v\u00e5r kontakt med indianerna var inte riggad. Men vi fick till det vi ville ha. Olle spelade Finlandia av Sibelius f\u00f6r dem. I filmen ser det ut som att indianerna f\u00f6rsj\u00f6nk i musiken, men jag upplevde det inte s\u00e5. \u00c4nd\u00e5 var det v\u00e4ldigt lite som riggades, faktiskt.<\/p>\n
Okej, den d\u00e4r Sibelius-scenen och.. Det var s\u00e5dant som vi best\u00e4llde eller bad dem g\u00f6ra, men sedan fick de dansa spontant. Vi kunde inte kommunicera s\u00e5 mycket med dem, det var med gester och mutor f\u00f6r att f\u00e5 dem att dansa.<\/p>\n
De dansade en krigsdans f\u00f6r oss och kom med en pojke p\u00e5 tre, fyra \u00e5r. Vart skall han, undrade vi. Jo, den skulle de sl\u00e5 ihj\u00e4l. Ingick liksom i dansen. De p\u00e5stod att han hade tuberkulos eller liknande. Skulle \u00e4nd\u00e5 inte \u00f6verleva, d\u00e4rf\u00f6r kunde de avkorta hans liv.<\/p>\n
Det ville vi inte vara med p\u00e5, framf\u00f6rallt inte Rolf. Han ville hj\u00e4lpa pojken och de fick lite av v\u00e5r medicin. Sedan m\u00e5ste vi sticka, vi v\u00e5gade inte vara kvar. Moraliskt ville vi inte veta av det. Efter att vi hade f\u00e5tt v\u00e5rt filmmaterial tryggat slog de s\u00e4kert ihj\u00e4l ungen.<\/p>\n
Fegt p\u00e5 ett s\u00e4tt att sticka, men vi kunde inte styra det. H\u00e4ndelsen finns inte med i filmen och det skulle nog ha varit sv\u00e5rt f\u00f6r svenskarna att greppa det p\u00e5 den tiden.<\/p>\n
Scenen i Fortaleza med fiskeflottarna. Den var riggad, ja. Vi hade heller inte haft framg\u00e5ng\u2026 Vi hoppades finna en stor anakonda, men misslyckades. Manuset var spretigt, det \u00e4r sant.<\/p>\n
P\u00e5 kv\u00e4llarna satt Rolf i flodb\u00e5ten och knackade p\u00e5 sin skrivmaskin. En bok om expeditionen. \u00c4h, sa han, slet ur, knycklade ihop och sl\u00e4ngde i papperskorg. Torgny, en helt annan personlighet, sa: L\u00e5t mig skriva lite till dig, s\u00e5 skall vi se. Han drog ner en sida direkt. Det kunde Rolf inte godta, \u00e4ven om han fick vissa uppslag.<\/p>\n
Filmen gick upp p\u00e5 Grand i Stockholm, samtidigt gick tre andra expeditionsfilmer upp. Arne Sucksdorff hade en, Walt Disney hade en, d\u00e4rtill en med en italiensk expedition. Recensenterna blev m\u00e4tta.<\/p>\n
Jag s\u00e5g den italienska som var fantastisk. En kvinna framf\u00f6r mig reste sig upp efter halva tiden och sa: Nu vill jag inte se en orm mer i hela mitt liv. Det var den k\u00e4nslan, det blev f\u00f6r mycket exotism p\u00e5 en g\u00e5ng.<\/p>\n
V\u00e5r film hette Xavante. Strax d\u00f6pte de om den till Vildarna vid d\u00f6dens flod. Allt f\u00f6r att locka en annan, yngre publik. Den gick ju lite d\u00e5ligt. Fyra \u00e5r tidigare hade televisionen gjort sitt int\u00e5g och det var om\u00f6jligt att f\u00e5 folk till biograferna, inte ens med ny teknik som CinemaScope. Biografd\u00f6den b\u00f6rjade, en ny tid tog vid.<\/p>\n
Anaconda gick j\u00e4ttebra. Den gav pengar, det gjorde inte denna. F\u00f6r oss var det mer sj\u00e4lva expeditionen. Det st\u00f6rsta \u00e4ventyret i mitt liv, att ha varit i f\u00e4lt med Rolf Blomberg.<\/p>\n
H\u00e4r i l\u00e4genheten har jag figurer, krukor och annat som jag bytte till mig fr\u00e5n Xavante. Vi bytte med plastsaker, halsband och Mora-knivar.<\/p>\n
En natt sp\u00e4nde vi upp v\u00e5ra moskitn\u00e4t i en \u00f6vergiven lada, ist\u00e4llet f\u00f6r att sova p\u00e5 b\u00e5ten. Ansikten tittade in genom springor. Jag gick ut f\u00f6r att pinka och s\u00e5g indianerna. Helnakna. F\u00f6rl\u00e5t, sa jag p\u00e5 svenska, skall ni ocks\u00e5 pinka. De \u00e4r bara nyfikna, menade Rolf.<\/p>\n
Du f\u00e5r ta det med en nypa salt, men n\u00e5got h\u00e4nde d\u00e4r. Olle bytte till sig saker mot boxerkallingar. D\u00e5 fick indianerna f\u00f6r sig att de alla skulle ha kalsonger. De kom till v\u00e5r b\u00e5t, hotade oss med pilb\u00e5gar. N\u00e5got \u00e5r innan hade de slagit ihj\u00e4l en grupp mission\u00e4rer.<\/p>\n
Fick de inga kalsonger, f\u00f6rstod jag, skulle de d\u00f6da oss. Jag och Kalle satt p\u00e5 b\u00e5ttaket med gev\u00e4ren. Livr\u00e4dda. Vi stack kvickt d\u00e4rifr\u00e5n.<\/p>\n
R\u00e4knar man ihop allt, \u00e4ven kalsongerna, blev v\u00e5r filmexpedition ruggigt dyr f\u00f6r Nordisk Tonefilm. Men de hade gjort Hon dansade en sommar, s\u00e5 det var bara bra att vi j\u00e4mnade ut.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
JOHNNY SCHWERIN \u201dHan slog inte ihj\u00e4l malariamyggorna som landade p\u00e5 honom. Han bl\u00e5ste bort dem.\u201d V\u00e5r expedition kostade Nordisk Tonefilm en f\u00f6rm\u00f6genhet. Folkets Hus Riksorganisation \u00e4gde Tone mellan 1944 och 1969. Det var arbetarr\u00f6relsens filmbolag. Sven Edvin Salje, filmer med socialdemokratisk v\u00e4rdegrund. Men bolagets mest k\u00e4nda film blev Hon dansade en sommar, Arne Mattssons rulle &hellip Continue reading