![\"\"](\"https:\/\/media.rolfblomberg.se\/2011\/11\/DSC_0005.jpg\" "\\"DSC_0005\\"")
<\/a>N\u00e4r de \u00e5lade in i sprickgrottan ville de h\u00f6ra tjutet, det skulle komma direkt ur m\u00f6rkret, utan minsta f\u00f6rvarning. Ett ilsket tjut med n\u00e5got av r\u00e4dsla i botten.<\/p>\nUtanf\u00f6r grott\u00f6ppningen stod l\u00f6vtr\u00e4d halvnakna mot regntunga moln och nedanf\u00f6r, i bergterr\u00e4ngens dalar, tog r\u00e5djur f\u00f6r sig av \u00f6ns bl\u00e5b\u00e4rsris.<\/p>\n
Rolf beh\u00f6ll ullkavajen p\u00e5 och kommenderade:<\/p>\n
\u2013 Fram med minletaren!<\/p>\n
Minnen fr\u00e5n hans skattjakter i Llanganati och p\u00e5 Gal\u00e1pagos \u00f6kade ivern.<\/p>\n
\u2013\u00a0Kan beh\u00f6vas en glittrande guldvagga med blixtrande \u00e4delstenar f\u00f6r att lysa upp det h\u00e4r gr\u00e5v\u00e4dret, hade Expressen-journalisten och f\u00f6rfattaren Lasse Widding sagt den d\u00e4r dagen i slutet av september 1956 d\u00e5 han, Rolf och fotograf Jackie Leissner inledde expeditionen.<\/p>\n
\u2013 Du vet, hade Rolf svarat, att jag har en hel del erfarenhet av skatts\u00f6keri. Resultatet har hittills av olika anledningar inte precis blivit vad jag v\u00e4ntat. Fast detta, Lasse. Detta blir en enkel match.<\/p>\n
Efter genoms\u00f6kning av kohagar och klippskrevor var expeditionen nu inne p\u00e5 tredje dagen.<\/p>\n
Rolf kr\u00f6p i t\u00e4ten.<\/p>\n
Fr\u00e5n en ned\u00e5tlutande blockavsats ledde g\u00e5ngen \u00e5tta meter till vad som tycktes vara grottans slut. Ficklampans sken avsl\u00f6jade dock ytterligare en passage, s\u00e5 tr\u00e5ng att Rolf knappt kunde lyfta huvudet fr\u00e5n marken och m\u00e5ste skjuta minletaren framf\u00f6r sig i skumrasket.<\/p>\n
D\u00e5 kom tjutet, signalen f\u00f6r deras sista chans att finna kungens mytomspunna guldvagga.<\/p>\n
Vindkraftverkets rotorblad \u00f6ver mitt huvud, i \u00f6vrigt st\u00e4mmer allt.<\/p>\n
Tj\u00f6rn, \u201dw\u00e5gors och stormars \u00f6\u201d fem mil norr om G\u00f6teborg – jag st\u00e5r p\u00e5 rasbrantens topp och \u00e4r 55 \u00e5r efter i Rolfs fotsp\u00e5r, p\u00e5 v\u00e4g nedf\u00f6r en blockrik sydsida.<\/p>\n
Duggregn smattrar mot klorofyll, gummisulorna glider \u00f6ver gnejsh\u00e4llen.<\/p>\n
Jag s\u00f6ker en sprickg\u00e5ng in i berget, en f\u00f6rkastning som skall leda mig r\u00e4tt. N\u00e4ra nu, anar jag och vrider kompassringen.<\/p>\n
I fj\u00e4rran spinner havet sl\u00f6jande dis \u00f6ver ett h\u00e4dang\u00e5nget vrak.<\/p>\n
\u00d6borna t\u00e4nde falska fyreldar och lade sig i bakh\u00e5ll.<\/p>\n
Vid midnatt syntes skeppets lanternor, timmen senare gick hon planenligt r\u00e4tt p\u00e5 revet. De ur bes\u00e4ttningen som lyckades simma i land m\u00f6rdades en efter en, allt eftersom de kom stapplandes upp p\u00e5 klipporna.<\/p>\n
D\u00e4rp\u00e5 plundrades skeppet innan det sj\u00f6nk till havets botten.<\/p>\n
Historien fr\u00e5n Tj\u00f6rns v\u00e4stligaste udde H\u00e4r\u00f6n \u00e5r 1720 ber\u00e4ttades i generationer och dryga seklet senare kom den genom sk\u00e4rg\u00e5rdspr\u00e4sten Axel Emanuel Holmberg p\u00e5 pr\u00e4nt i dennes bokverk Bohusl\u00e4ns historia och beskrifning.<\/p>\n
En huvudroll i vrakplundringen innehades av \u00f6ns pr\u00e4st, Michael Koch. Han k\u00e4nde till vad som var p\u00e5 g\u00e5ng, bel\u00f6nades f\u00f6r sin tystnad med del i bytet, en st\u00e5tlig silverk\u00e4pp.<\/p>\n
Koch fick audiens hos kung Fredrik I, arvprins till Hessen-Kassel, och f\u00f6r att g\u00f6ra sig m\u00e4rkv\u00e4rdig tog han med spatserk\u00e4ppen till Slottet. Enligt myten avsl\u00f6jade kungen att den var hans \u2013 med ett knapptryck p\u00e5 k\u00e4ppen \u00f6ppnades ett l\u00f6nnfack, ut f\u00f6ll en rulle dukater med kungens bild p\u00e5.<\/p>\n
Det plundrade fartyget hade varit p\u00e5 v\u00e4g fr\u00e5n Hessen till Stockholm, lastat med majest\u00e4tets personliga tillh\u00f6righeter, bland annat silverk\u00e4ppen, men \u00e4ven en uts\u00f6kt miniatyrvagga \u2013 \u201den liten wagga af guld, besatt med \u00e4dla stenar, den en tysk furstinna ernat s\u00e5som present s\u00e4nda drottning Ulrica Eleonora\u201d, vilken r\u00f6varledaren hade lagt beslag p\u00e5.<\/p>\n
Pastor Koch slapp f\u00e4ngelse, hann varna r\u00f6varna f\u00f6r kungens knektar. Bytet gr\u00e4vdes ner, d\u00e5 trupperna gjorde razzia p\u00e5 \u00f6n var Koch borta. I veckor letades det efter honom; han var uppslukad av jorden, bokstavligen. Bara ett par kilometer fr\u00e5n sin pr\u00e4stg\u00e5rd tryckte han i en grotta, en f\u00f6r\u00e4lskad piga n\u00e4rde honom med h\u00e4stk\u00f6tt och \u00f6l.<\/p>\n
Rolf l\u00e4ste 236 \u00e5r senare ett tidigt exemplar av Holmbergs bok och trollbands av forts\u00e4ttningen: gubben som ledde plundringen och tilldelade sig guldvaggan l\u00e5g f\u00f6r d\u00f6den i sitt torp vid bondg\u00e5rden Stordal.<\/p>\n
F\u00f6r att vinna sj\u00e4lsfrid kallade han p\u00e5 pr\u00e4sten, talade f\u00f6r denne om var han gr\u00e4vt ner vaggan och bad att f\u00e5 den \u00e5terl\u00e4mnad till kungen.<\/p>\n
D\u00e5 pr\u00e4sten skulle b\u00f6rja gr\u00e4va p\u00e5 angiven plats fann han ett tomt h\u00e5l.<\/p>\n
Under natten hade torparen \u00e5ngrat sig \u2013 ifall han skulle tillfriskna \u2013 och vandrat in bland bergen med spade \u00f6ver axeln. Folk s\u00e5g honom g\u00e5 mot Stordals kohage, folk noterade att han var borta en halvtimme. Ingen s\u00e5g var han g\u00f6mde vaggan p\u00e5 nytt.<\/p>\n
G\u00e5tan fullbordades med att torparen dog i ett slaganfall och tog hemligheten med sig.<\/p>\n
Otaliga f\u00f6rs\u00f6k gjordes, guldet hittades aldrig. Enda som ans\u00e5gs klart var att torparen i sina sista andetag mumlade att den l\u00e5g d\u00e4r \u201dtre hemman och tv\u00e5 socknar m\u00f6tas\u201d.<\/p>\n
\u2013\u00a0Enkel match, upprepade Rolf. N\u00e4r vi kommer tillbaka till Stockholm skall vi beg\u00e4ra audiens hos gamle kungen f\u00f6r att \u00f6verl\u00e4mna vaggan. Det blir minst Vasatrissan f\u00f6r oss\u2026<\/p>\n
Branten ned\u00e5t, trevande.<\/p>\n
\u00d6ver klyftor och gr\u00e5suggor bland fjol\u00e5rsl\u00f6v.<\/p>\n
Ryggs\u00e4cken stryper armarnas blodfl\u00f6de, men d\u00e4mpar nedslaget d\u00e5 jag snavar.<\/p>\n
\u00d6ppningen m\u00e5ste finnas h\u00e4r n\u00e5gonstans.<\/p>\n
Vad sa hon n\u00e4r jag ringde, Monica Holmberg p\u00e5 Sibr\u00e4cka pr\u00e4stg\u00e5rd? Att hon mindes d\u00e5 hennes pappa visade Rolf till grottan. Att det var uppst\u00e5ndelse.<\/p>\n
Blomberg, Expressen. En expedition. Klart att det blev liv i nejden.<\/p>\n
Var grottan l\u00e5g mindes hon inte.<\/p>\n
Legenden om den f\u00f6rsvunna guldvaggan kr\u00e4vde en k\u00e4ndisvinkel.<\/p>\n
Lasse Widding visste att hans v\u00e4n skulle locka l\u00e4sare: \u201dDet var inte sv\u00e5rt att hitta den r\u00e4tte ledaren f\u00f6r v\u00e5r expedition. Vem annan \u00e4n forskningsresande Rolf Blomberg, anakondans \u00f6verman. Han som sedan flera \u00e5r \u00e4r det legendariska inkaguldet i Sydamerika p\u00e5 sp\u00e5ret\u201d.<\/p>\n
Widding debuterade 1950 som f\u00f6rfattare p\u00e5 Gebers F\u00f6rlag. Vid den tiden hade f\u00f6rlaget gett ut sex av Rolfs b\u00f6cker och hj\u00e4lpt honom fram som folkhemmets \u00e4ventyrare.<\/p>\n
M\u00e4nnens v\u00e4nskapsgrund l\u00e5g i \u00e4ventyret. Lasse dramatiserade det med skrivmaskin, Rolf levde det. Fr\u00e5n Rolfs horisont handlade det \u00e4ven om saknad efter otvungen n\u00e4rhet till skrivandet; Widding kom att bli en av Sveriges mest produktiva f\u00f6rfattare, n\u00e5got som Rolf beundrade.<\/p>\n
Extra intressant blev expeditionen f\u00f6r Rolf d\u00e5 han h\u00f6rde att Holmberg tj\u00e4nstgjorde hos Carl Ulric Ekstr\u00f6m, den ber\u00f6mde zoologen och djursamlaren vid Naturhistoriska riksmuseet, vilken \u00e4ven var kyrkoherde vid Sibr\u00e4cka pr\u00e4stg\u00e5rd p\u00e5 Tj\u00f6rn.<\/p>\n
Men m\u00f6jligheten att \u00e4ntligen finna en skatt avgjorde.<\/p>\n
Rolf l\u00e5nade en mins\u00f6kare av arm\u00e9n. Liknade ett dasslock p\u00e5 skaft. Sveptes den \u00f6ver n\u00e5got metallhaltigt tj\u00f6t det i h\u00f6rlurarna. De b\u00f6rjade runt g\u00e5rden Stordal d\u00e4r husmor framlade teorin:<\/p>\n
\u2013\u00a0M\u00e5ste vara uppe vid kohagen d\u00e4r berget spruckit fr\u00e5n kr\u00f6net \u00e4nda ner till marken och d\u00e4r det bildats en klyfta som g\u00e5r r\u00e4tt genom klippan.<\/p>\n
Minletaren, den sl\u00e4pade Rolf efter sig, i hopp om att mindre skatter skulle uppdagas p\u00e5 v\u00e4gen. Det blev ett tjut. Det blev en h\u00e4stsko, en ovanligt liten s\u00e5dan.<\/p>\n
Rolf visste att russar hade h\u00e5llits p\u00e5 omr\u00e5det f\u00f6r sis\u00e5d\u00e4r 100 \u00e5r sedan, allts\u00e5 borde h\u00e4stskon vara sis\u00e5d\u00e4r 100 \u00e5r.<\/p>\n
\u2013 S\u00e5dant, sa han, kallas vetenskaplig kombinationsf\u00f6rm\u00e5ga.<\/p>\n
I klyftan teg apparaten.<\/p>\n
Rolf svepte, lyssnade i h\u00f6rlurarna tills aftonen sl\u00e4ckte \u00f6n.<\/p>\n
F\u00f6ljande morgon fortsatte genoms\u00f6kningen av klippr\u00e4nnan, d\u00e5 h\u00f6rdes ett nytt tjut. Kraftigt, artikulerat \u2013 instrumentn\u00e5len for fr\u00e5n 0 till 80.<\/p>\n
\u2013\u00a0Jackie, var klar, ropade Rolf till fotografen. H\u00e4r f\u00e5r du \u00e5rets bild, en helsida p\u00e5 guldvaggan!<\/p>\n
Tr\u00e4den ger inget st\u00f6d nedf\u00f6r, bara murkna grenar i n\u00e4ven.<\/p>\n
Skallg\u00e5ng p\u00e5 rutten mark. Branten blir l\u00f6vskog, blir djungel.<\/p>\n
Till v\u00e4nster om mig i passet dansar myggsv\u00e4rmar vid ett h\u00e5l. Jag pressar kn\u00e4skydden mot en blockavsats, t\u00e4nder tv\u00e5 pannlampor och kravlar in.<\/p>\n
Vitnade kranier efter m\u00f6ss, detta \u00e5tta meter in vid, konstigt nog, ett kvarl\u00e4mnat plasthandtag till en fogsvans. Passerar en smal passage, drar mig med armb\u00e5garna ytterligare 12 meter. Kvavt dunkel, torrluft.<\/p>\n
L\u00e4ngst in i grottan har naturen byggt n\u00e5got som liknar en eldstad.<\/p>\n
H\u00e4r var du, Rolf. Efter att ha s\u00e5lt ditt bohag och annat i Quito kom du hit med din dr\u00f6m. Du beh\u00f6vde pengarna sedan filmplanen med Torgny Anderberg gick \u00e5t skogen.<\/p>\n
Du svepte en bortgl\u00f6md grotta och hoppades. Det var mer \u00e4n ett reportage.<\/p>\n
Jackie h\u00f6jde kameran i on\u00f6dan.<\/p>\n
Rolf suckade; en bumling med glimmer hade f\u00e5tt minletaren att reagera.<\/p>\n
Sm\u00e5tjut avl\u00f6ste varandra: glimmerstenar, en spik samt en enkrona fr\u00e5n 1934.<\/p>\n
\u00c4nd\u00e5 ville Rolf inte ge upp. Fr\u00e5n Stordals kohage, inkilad mellan tv\u00e5 bergstoppar, tog de sig till pr\u00e4stg\u00e5rden i Sibr\u00e4cka, d\u00e4r pastor Koch en g\u00e5ng bodde.<\/p>\n
Pr\u00e4stg\u00e5rden var nu en bondg\u00e5rd och \u00e4garen Erik Johansson gav ett nytt sp\u00e5r. Han kunde visa v\u00e4gen till grottan d\u00e4r pr\u00e4sten g\u00f6mde sig undan Fredrik I:s soldater.<\/p>\n
M\u00f6jligen fanns d\u00e4r n\u00e5got b\u00e4ttre \u00e4n glimmer och skrot.<\/p>\n
\u2013 Fast skall ni leta skatter, sa bonden, skall ni p\u00e5 en g\u00e5ng g\u00e5 till Tj\u00f6rns sparbank, d\u00e4r man har den st\u00f6rsta ins\u00e4ttningen per inv\u00e5nare i hela landet.<\/p>\n
Rolf k\u00e4nde sig s\u00e5rad, ber\u00e4ttade att han hade \u00e4gnat en f\u00f6rsvarlig del av sitt liv \u00e5t att lita p\u00e5 \u201den fantastisk gammal inf\u00f6dingssaga\u201d om begravt guld i Ecuadors outforskade bergspass:<\/p>\n
\u2013\u00a0Man skall aldrig ge upp hoppet\u2026<\/p>\n
Bonden ledde dem \u00f6ver den besv\u00e4rliga terr\u00e4ngen. S\u00e5 stod de d\u00e4r uppe vid grottan och Lasse m\u00e5lade det senare i Expressen: \u201dEn vid utsikt \u00e5t alla h\u00e5ll; ett f\u00f6rbryllande kargt landskap med vresiga bergstoppar s\u00e5 l\u00e5ngt \u00f6gat kunde se.<\/p>\n
Det var allts\u00e5 h\u00e4r som pr\u00e4sten h\u00e5llit sig g\u00f6md medan soldaterna letade efter honom och bara f\u00f6r 236 \u00e5r sedan! Vi s\u00e5g ner i det svarta, anonyma m\u00f6rkret innanf\u00f6r h\u00e5let till grottan och fick en k\u00e4nsla av att pr\u00e4sten alltj\u00e4mt borde finnas kvar d\u00e4rinne.\u201d<\/p>\n
I ficklampans darrsken kr\u00f6p Rolf in centimeter f\u00f6r centimeter. Ben efter f\u00e5gel, ben efter hare. Samt en h\u00e4stk\u00e4ke.<\/p>\n
\u2013\u00a0Om det \u00e4r r\u00e4var som anv\u00e4nt grottan som lya, menade Rolf, d\u00e5 har Tj\u00f6rn m\u00e4rkliga r\u00e4var som \u00e4ter h\u00e4sthuvuden.<\/p>\n
Helst ville han tro att det var l\u00e4mningar efter pr\u00e4stens m\u00e5ltider. M\u00f6jligtvis blandat med rester fr\u00e5n n\u00e5gon enstaka r\u00e4vsup\u00e9 eller\u2026 I samma stund tj\u00f6t det till i mins\u00f6karen.<\/p>\n
\u2013\u00a0Fram med hackan, skrek Rolf.<\/p>\n
St\u00e5let slant och ekade. I tanken hade Rolf redan tilldelats Vasaorden f\u00f6r sin uppt\u00e4ckt av guldvaggan. Ist\u00e4llet kom enbart \u00e4nnu en malmb\u00e4rande sten i dagen.<\/p>\n
I den naturliga eldstaden vid grottans slut gjorde Rolf upp en brasa. R\u00f6ken f\u00f6rsvann in i berget, for upp i skyn fr\u00e5n bergstoppen. Efter all m\u00f6da sa bonden Johansson p\u00e5 trygg bohusl\u00e4nska:<\/p>\n
\u2013\u00a0Den d\u00e4r guldvaggan som herrarna \u00e4r ute efter, har ni inte h\u00f6rt talas om att den f\u00f6rsvann till Hamburg?<\/p>\n
Rolf svarade allvarligt, som det anstod en professionell skattj\u00e4gare:<\/p>\n
\u2013\u00a0V\u00e5ra unders\u00f6kningar styrker f\u00f6rst\u00e5s den teorin.<\/p>\n
Rolfs och Lasses samarbete i skatts\u00f6karbranschen fortsatte 1962 \u2013 efter tips fr\u00e5n ett sp\u00f6ke.<\/p>\n
D\u00e5 g\u00e4llde det Resare-Benkt Oxenstiernas skatt p\u00e5 Lid\u00f6, sk\u00e4rg\u00e5rds\u00f6n i inloppet till Norrt\u00e4ljeviken. Expedition Silverskatten skulle dokumenteras i ett nytt Expressen-reportage.<\/p>\n
Vid en sammankomst p\u00e5 Travellers Club avsl\u00f6jade Rolf sin plan f\u00f6r v\u00e4nnen mattkungen och antikvitetshandlaren Nils Nessim, som direkt ansl\u00f6t sig och sin son. Med f\u00f6ljde \u00e4ven Rolfs son Anders som var 11 \u00e5r och s\u00e5 uppspelt att han knappt kunde sova innan de begav sig.<\/p>\n
Sj\u00e4lv kom Rolf ih\u00e5g tv\u00e5 s\u00f6mnst\u00f6rda n\u00e4tter, expeditionens upptakt.<\/p>\n
Han hade blivit allt mer intresserad av spiritualism och i juni 1944 semestrat hos bekanta p\u00e5 Lid\u00f6 herrg\u00e5rd d\u00e4r han f\u00e5tt ov\u00e4ntat s\u00e4llskap i s\u00e4ngkammaren.<\/p>\n
Rolf, som alltid sov p\u00e5 h\u00f6ger sida, vaknade av att en kraft pressade honom ner p\u00e5 rygg. I ett bl\u00e5vitt sken s\u00e5g han ett stort sk\u00e4ggigt mansansikte, sv\u00e4vande fritt en meter ovan honom.<\/p>\n
Oxenstierna!<\/p>\n
Natten d\u00e4rp\u00e5 v\u00e4cktes Rolf av en bugande, genomskinlig mansfigur i 1600-talsdr\u00e4kt och plymhatt.<\/p>\n
Oxenstierna?<\/p>\n
\u2013\u00a0Nej, jag \u00e4r s\u00e4nd av honom, svarade gestalten.<\/p>\n
Andev\u00e4rlden var flyktig, begrep Rolf, och tog tillf\u00e4llet i akt:<\/p>\n
\u2013\u00a0\u00c4r det sant att det finns en silverskatt h\u00e4r p\u00e5 Lid\u00f6 och var finns den i s\u00e5dant fall?<\/p>\n
Viss spr\u00e5kf\u00f6rbistring innan Rolf f\u00f6rstod att anden talade om en \u00e4ng.<\/p>\n
\u2013\u00a0Till h\u00f6ger om brunnen till h\u00f6ger om h\u00f6gra flygelbyggnaden, l\u00f6d sp\u00f6ktipset.<\/p>\n
H\u00e4ndelsen levde i honom under alla \u00e5r; st\u00f6rre \u00e4n f\u00f6rv\u00e4ntan d\u00e5 han slutligen fick s\u00e4ga den magiska meningen p\u00e5 anvisad plats.<\/p>\n
\u2013\u00a0Fram med minletaren!<\/p>\n
En halv minut passerade innan det h\u00e4nde, det som enligt Rolf bara m\u00e5ste h\u00e4nda \u2013 tjutet.<\/p>\n
Som radions sommarv\u00e4rd 1967 och i boken Tropisk utsikt ber\u00e4ttade han:<\/p>\n
<\/em><\/p>\n Det var en himmelsk musik. \u00c4ntligen, t\u00e4nkte jag, \u00e4ntligen efter allt f\u00e5f\u00e4ngt skatts\u00f6keri under \u00e5rens lopp ett p\u00e5tagligt, positivt resultat.<\/p>\n Spadarna kom fram och vi b\u00f6rjade frenetiskt gr\u00e4va i den fuktiga, h\u00f6stdoftande myllan. Vi tog t\u00f6rnar allihopa \u2013 Lasse Widding, Nils Nessim, jag sj\u00e4lv, grabbarna, medan fotograf Arne Schweitz f\u00f6revigade den historiska scenen.<\/p>\n Vi gr\u00e4vde, gr\u00e4vde och gr\u00e4vde.<\/p>\n Och s\u00e5 pl\u00f6tsligt skr\u00e4llde det till! Vi k\u00f6rde spaden i metall s\u00e5 att det slog gnistor. Hurra! S\u00e5dant h\u00e4r kallas KLIMAX. Eller \u2013 antiklimax.<\/p>\n En vattenledning kikade fram, r\u00e4tt sm\u00e4ckert, dock \u00e4nd\u00e5 ett r\u00f6r.<\/p>\n Luften gick ur g\u00e4nget.<\/p>\n Rolf tr\u00f6stade sig med \u00e4gg och ansjovissm\u00f6rg\u00e5sar p\u00e5 \u00e4ngen och f\u00f6ljde upp med en afton p\u00e5 Stadshotellet i Norrt\u00e4lje f\u00f6r att gl\u00f6mma fiaskot.<\/p>\n \u2013\u00a0Men n\u00e4sta g\u00e5ng, Lasse, sa Rolf mellan sk\u00e5larna. N\u00e4sta g\u00e5ng skall vi lyckas. F\u00f6r vi har ju \u00e4nnu ett gemensamt skatts\u00f6keri att klara av.<\/p>\n De m\u00e5ste absolut h\u00e4mta de d\u00e4r dyrbarheterna som l\u00e5g inmurade p\u00e5 ett visst slott. De hade varit p\u00e5 plats och i smyg knackat p\u00e5 v\u00e4ggen. Det l\u00e4t ih\u00e5ligt, det l\u00e4t lovande.<\/p>\n Molnen sl\u00e4pper taget om varandra.<\/p>\n Nedanf\u00f6r grottan b\u00e4r skymningen det sista av sommaren.<\/p>\n \u00c5ngande sn\u00e5r, klibbande skjorta, f\u00f6rbannade knott.<\/p>\n Enda skatt jag finner \u00e4r en rostig gallerdurk, bra till n\u00e4sta \u00e5rs grillbygge.<\/p>\n D\u00e5, utan minsta f\u00f6rvarning, h\u00f6r jag tjutet.<\/p>\n Det \u00e4r inte Rolfs sp\u00f6kande mins\u00f6kare, blott ett varningsskall fr\u00e5n en r\u00e5bock som h\u00e4vdar sitt revir i en dals\u00e4nka. Ilsket och med n\u00e5got av r\u00e4dsla i botten.<\/p>\n H\u00e4r p\u00e5 Tj\u00f6rn tyckte Rolf att Lasse var en pessimist och v\u00e4nde debaclet till en f\u00f6rdel:<\/p>\n \u2013\u00a0Expedition Guldvaggan bevisar hur som helst att man inte beh\u00f6ver \u00e5ka \u00e4nda till Inkalandet i Sydamerika f\u00f6r att inte hitta skatter.<\/em><\/p>\n Expressen skrev att Rolf efter Tj\u00f6rnexpeditionen \u00e5terv\u00e4nde till Ecuador f\u00f6r att forts\u00e4tta sp\u00e5ra inkaindianernas skatt. I sj\u00e4lva verket f\u00f6rberedde han sig f\u00f6r ett annat slags luffande.<\/p>\n I radio hade han samtalat med Sten Bergman om exotiska djur. Nu v\u00e4ntade en uppf\u00f6ljande turn\u00e9 p\u00e5 samma tema. Folkparker, f\u00f6reningshus. Flera framtr\u00e4danden per dag, personligt rekord i f\u00f6redrag. Ovan p\u00e5 det en m\u00e5nads resande med Folket i Bild, vilket skulle ge honom 500 kronor per kv\u00e4ll.<\/p>\n V\u00e4lkomna inkomster i brist p\u00e5 uppfyllda dr\u00f6mmar om guld.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" K\u00e4ra v\u00e4nner av Rolf Blomberg, h\u00e4r f\u00f6ljer \u00e4nnu ett kapitel som inte rymdes i boken Folkhemmets \u00e4ventyrare! En sp\u00e4nnande vardagsexpedition som ledde mig till en mystisk, bortgl\u00f6md grotta norr om G\u00f6teborg. T\u00e4nd pannlampan och h\u00e4ng med i Rolfs fotsp\u00e5r, nu reser vi till Tj\u00f6rn. EXPEDITION GULDVAGGAN N\u00e4r de \u00e5lade in i sprickgrottan ville de h\u00f6ra &hellip Continue reading